Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 5

dessa ombud blifva efter all sannolikhet af alla: godtycke. Vi skola nu gifva våra läsare en, om ock ofullständig, del af de förändringar hr Wern tillstyrkt konungen att föreslå i nu gällande lagstiftning angående enskilda banker. Den första förändringen innebär att, med bibehållande af nyttighetspröfningen då enskild bank första gången stifias, sedermera obegränsad oktroj kan meddelas, under förbehåll att regeringen en gång hvart tionde år eger afgöra om vilkoren för bankrörelsens fortsättande, eller med andra ord, om: bankerna skola tillåtas fortsätta sin verk-: samhet. Godtycke nr 1. Med banksedelutgifningsrätten är den förändring föreslagen att sedelutgifningen på kreditivsäkerhet skall upphöra, hvaremot sedelutgifningsrätt är medgifven för i allmän vård. nedsatta säkerhetshandlingar motsvarande hela grundfonden och reservfonden. Sedelutgifningsrätt är vidare utan begränsning tillåten på guldmynt och, med begränsning till femtio procent af gryndfonden, å hos Riksbanken innestående fordran eller uti riksbankssedlar inneliggande belopp hos hufvudeller afdelmingskontor. Ingenting hindrar således, om finansministerns tillåtelse kan utverkas, att hrarje bank till täflan med Riksbanken anlägger ett afdelningskontor i hufvudstaden, der kassauppvisningarne lika beqvämt kunna försiggå och lika störande inverka på allmänna penningerörelsen, som nu är förhållandet. Af sedelvalörertia skola femriksdalrarne indragas, dåk. m:t sådant täckes bestämina. Godtyokenr?: Oberoende deraf komma sedlar å ett tusen kronor att tillåtas. — Grundfondshypoteken pröfvas nu aflandshöfdingeembetena, men enligt det nya förslaget förbehåller sig k. m:t att meddela sörskilda föreskrifter angående hvilka obligationer såsom grundfondshypotek få anses. Bäst som bankstyrelserna i orterna helt lugnt sköta bankrörelsen, kunna de plötsligt genom cirkulär blifva underrättade öm stt obligationerna, tillhörande inneliggande grundfondshypotek, böra utbytas mot andra! Godtycke nr 3! Allmänna ombud skola på ordinarie stat anställas hos hvarje banks hufvudkontor. Vid afdelningskontoren kuwmnra sådana ombud anställas, om bankstyrelsen begär och finar.sministern medger det, Dessa ombud skola icke allenäst granska bankernas böcker, utan derjemte föra särskilda böcker öfver beloppet dels af utelöpande bankeedlar och dels af inneliggande sådana valutor, hvilka enligt nämda 26 må till kassa hänföras, samt att vid afslutande af hvarje dags rörelse i nämda hänseende införa noggranna anteckningar, utvisande det förhållande, som då eger rum. — Som bekant är har hr finansministern under nio år innebaft säte i styrelsen öfver en credit-mobilier, men om förhållandena inom bankrörelsen synes han ha saknat både tillräcklig kännedom och nödiga upplysningar. Landsortsbanker finnas, som hafva fjorton eller flera afdelningskontor. Kassan hos dessa kontor utgöres till största delen af den enskilda bankens egna sedlar. Skola nu telegrafrapporterefter slutet af hvarje dbgs rtörelse ingå till hufvudkontoret för att bestämma beloppet af den enskilda bankens utelöpande sedlar öch af inneliggande kassor, så , blir detta ett ganska strängt arbete för de allmänna ombuden och mycken kostnad för staten, ty 30—40 till antalet. Således en hel tjenstekår, ett rikligt verk: Ett alldeles nytt stadgande har dessutom tillkommit, som bestäm: ner, att beloppet utelöpande enskilda banksedlar icke får öfverskjuta mer än tre gånger beloppet af inneliggande kassa; Öfverskrider någon bank denna bestämmelse, kommer den att drabbas af dagaböter: ett tusen kronor om dagen intill dess rättelse följer. En liten bank kan sålunda verkligen löpa fara att oskyldigt nog bli utaf med en större del af sin vinst för året. Men vi förmoda att om nu föreliggande förslag går igenom, de smärre bankkontoren lätt blifva räknade — något hvar uppå orterna och allmänna rörelsen komma att kännbart förlora. — De större bankerna stå sig nog. Den stora frågan har hr Wern naturligtvis icke sökt att lösa — frågan om varje sedelutgifvande banks skyldighet att vid hufvudköntoret invexla sina egna sedlar med guldmynt, ett åliggande som Riksbanken nu alllena får vidkännas. De enskilda bankerna hafva all anledning att enligt föreliggande förslag draga guldmynt ur rörelsen för att bereda bättre rum åt sin egen sedelcirkulation, och då de fortfarande skulle komma att fritagas från all skyldighet att vid hufvudkontoret mot sina egna sedlar tillhandahålla allmänheten guldmynt, är det påtagligt att i allmänna rörelsen nästan intet guldmynt blir synligt och att den som af en eller annan orsak orsak i landsorten önskar eller behöfver litet guldmynt kommer att afspisas med en anvisning att hemta detsamma i hufvudstaden. Det är denna skarpa centralisation, som är skadlig för landsorten och förknippad med faror för allmänna rösrelsen. Detta, att finansministern, fastän han sjelf 1 Se RJ LIGA b. FRAM Kar lända på Mö 9 sa TG