Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 2

muncheferna som han gjorde med Thiers och dennes vänner och som han förr gjort med Napoleon III. Han var under kommunens dagar, likasom alltid, besatt af en orons demon, som bragte honom istrid med alla; han låg i den bittraste pennfejd med Felix Pyat och han vågade till och med angripa den gamle på berget Delescluze. Men största delen afsin mördande satir utgöt han mot Versailles och den gamla glasögonsormen Thiers, hvilken sedan ställde honom inför krigsrätt. Hela det förnäma och lättsinniga Paris, som kände svedan efter hans piska, skyndade till krigsrätten för att se det fångna Parislejonet i bojor. Föreställningen saknade icke spännande intresse. Markis Rochefort var då 40 år gammal. Öfver hans karakteristiska, fina och likväl vilda anletsdrag var utbredd en: romantisk blekhet. Hans mörka, något krusiga hår hade börjat gråna under hans häftiga passioner. Under den höga, fint bildade aristokratiska pannan gnistrade ett par tigerögon likt revolutionsvulkaner och an vände dem trotsigt mot domrarne. Ehuru öfver meddellängden föreföll dock hans smärta gestalt ganska liten, ja till och med obetydlig. Men de som kände honom närmare påstodo att hans svaghet endast var antagen och att det fanns en ovanlig muskelkraft i dessa magra armar, som så ofta gjort honom till segrare i dueller. Hans våldsamma utfall och krossande qvickheter räddade honom emellertid icke från att bli dömd till landsförvisning och hans sjukdom — låtsad eller icke — halp honom ej trots alla förböner. Han skickades ifjor höst till Nya Kaledonien och man trodde att nu vore visan riktigt slut. Den allmänna tron var att sinnesskakningarne, sjöresan ochinspärrningen skulle undergräfva hans helsa, så att hans lefnadsdagar icke skulle bli många. Med hvilka förhoppningar skall han nu se Bretagnes kuster höja sig öfver horizonten, när ångaren sätter kurs mot Southampton? Har Rochetort någon framtid i Frankrike? I många former trifves regeringen i Frankrike, men finnes någon som kan tänkas vilja öppna sina armar för en man, sådan som Rochefort? Konungadömet af Guds nåde ? Det orleanistiska konstitutionella konungadömet? Republiken? Nej! Rocheforts hand skall höja sig mot dem alla och allas mot honom. Hans styrka i politiken är nedrifningskonsten och förr eller senare skall han kommai strid med hvarje styrelse. Till och med kommunen tillfredsställde icke hans rastlösa själ. Kejsardömet var skapadt för honom; han behöfde dess .uselheter för att ha något att hudflänga; han kunde icke lefva utan dess förföljelser och tumulter. Han var i sitt element, när han i sin lanterna och senare i marseljäsen kunde visa Napoleon sådan han var, dagen derpå duellera med en bonapartist och sedan rymma öfver den belgiska gränsen ; eller när han af kejserliga polisagenter kastades i fängelse och den 4 september af jublande folkmassor fördes i triumf från fängelset för att få sig plats anvisad i försvarsregeringen. Det är icke troligt, att han oftare på fransk botten skall upplefva en liknande triumf. Men när han fullföljer sin redan i fängelset påböriade Kommunens Historia, beskrifver sin romantiska flykt och ånyo tänder sin lanterna, skall han dock framgent bli Paris lejon, det må nu sitta hvilken regering som helst vid styret. PETTER SEO VAS VE RR EO