Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Filurer. För kort tid sedan infann sig en illa klädd person i ett värdshus i Milano och begärde en portion mat. Då han hade förtärt den och skulle betala, vände han förgäfves ut och in på alla sina fickor — han hade inga pengar. Han bad då värden om ursäkt och ilade hem för att hemta de glömda penningarne, qvarlemnande en guitarr, hvilken han medhatt, som pant, så att värden hade nog säkerhet för sin ringa fordran. Knappast var han borta förrän en välklädd herre trädde in i värdshuset. Då denne såg guitarren ligga på bänken, tog han den i handen och slog några ackorder på strängarne. Ah, utropade han plötsligt, full af förundran, hvarifrån bar ni fått detta instrument, det är af Straduari, ni eger här en verklig. skatt. Jag vill straxt gifva er 500 lire, om ni afstår den. — Jag kan icke, svarade värden med darrande stämma, det är en gammalt familjtillhörighet som jag icke släpper mig ur händerna. — Men om jag nu gifver er 1,000 lire?! — Nej, jag kan under intet vilkor sälja den. — Nå väl, sade den främmande, i det han gick; jag bor på hotellet Stadt Rom, och stannar här i Milano till om söndag afton, här är mitt kort; om ni skulle besluta:er för att sälja gitarren, stå de 1,000 lire till er tjenst. Kort derefter vände den verklige egaren af guitarren tillbaka med penningar för att lösa sitt instrument. Värden höll honom då naturligtvis tillbaka och sade till honom: Öfverlåt till mig er guitarr, jag gifver er 50 lire för den. — Men huru skall jag uppehålla lifvet! utan den? frågade musikanten, — Jag gifver er 100 lire. — Det är för litet. — 150? Det sista anbudet blef motSORTER SER gr