Dagens Nyheter – 13 april 1874, sida 2

modiga, och prydnaderna utgjordes at en mängd sådana värdelösa galanterivaror, hvar af Frankrike är öfversvämmadt, och som, efter hvad erfarenheten visat, antaga karaktären skräp, så snart de förlorat nyhetens första behag. Fröken Dumarques kom ut från ett inre rum, hållande ett tiotal af knappnålar mellan sina tunna läppar. När. hon varseblef den besökande skyndade hon att sticka nålarne i sin klädning. Hon var lång och mager, tycktes i sin ungdom ej ha sett så illa ut, men liknade på intet sätt Felicies porträtt. — Jag kommer, min fru, sade Lucius, efter att ha blifvit temligen artigt mottagen af modehandlerskan, som enträget inbjöd honom att taga plats i en obeqväm länstol, jag kommer för att tala med er om ett ämne, som utan tvifvel ligger ert hjerta mycket nära. Jag vill tala om era båda slägtingar. Fröken Dumarques såg på honom med förvåning, men yttrade intet. — Mitt ärende rör er syster, fröken Fålicie, sedermera fru Glenlyne. Han hade tagit ett djerft steg; men det syntes ha lyckats, ty fröken Dumarques visade icgen öfverraskning. Hon skakade tankfull sitt hufvud, suckade, torkade en tår, som dock var knappast märkbar, ur sina svarta, skarpa ögon och frågade derpå: