Dagens Nyheter – 7 april 1874, sida 5

2140 — — Naturligtvis, tänkte Lucius; han hade blifvit underrättad om den hemliga trappans tillvaro. — Jag sade honom, att detta rum var beläget midt öfver farfars sängkammare, och att han ej kunde göra något sämre val, om han önskade att icke bli hörd. Jag skall akta mig, sade han. Om jag vill, kan jag gå så tyst som en katt. Alla de andra rummen äro fuktiga. Han bar sängen samt ett gammalt bord och en stol in i detta rum, tände en eldbrasa, dervid så vidt som möjligt undvikande att göra något buller, samt inrättade allt åt sig efter önskan, medan jag gick ned och hemtade litet mat ur vårt temligen klent försedda skafferi. Alltifrån denna dag gick och kom han efter godtfinnande; ibland ville han ligga och sofva deruppe hela dagen, ibland åter ville han vara borta tre eller fyra dagar i sender. Jag måste släppa honom ut eller in om nätterna, allt efter som han behagade; ibland satt jag uppe från qväll till morgon och väntade på honom. När han var borta, skulle jag låta ett ljus brinna i ett af fönstren, till tecken att han lugnt kunde återvända, om han så önskade. Jag kan icke beskrifva den ängslan, som tärde mig under hela denna tid. Jag tycktes helt och hållet ha förlorat förmågan att sofva. Afven när jag icke väntade hans återkomst terna navOPxyn. 1 23B