Dagens Nyheter – 20 mars 1874, sida 2

Bref från Skåne. (Till Dagens Nyheter.) Den 16 mars. Innehåll: Blidvinter och goda arbetsförtjenster. — Dyrtidstillägg. — Frisk vind i riksdaen. — Förändring i utskänkningslagarne. — örsäljningen af egendomar. — Fruktträdsodling. Skåningarne ha nu tvenne ämnen, som upptaga största delen af deras samtal vid skymningsbrasorna och i samqväm, nemligen den blida vintern och riksdagsarbetet. När hösten nu senast infann sig, voro såväl hyror som illa slag af lifsmedel och beklädnads: persedlar ofantligt stegrade i pris och mången husmoder i arbetarnes hem, hvilken under sommaren antingen med knapp nöd kunnat lägga undan en och annan krona eller ock nätt och jemt förmått underhålla familjen, gick med ängslan vintern till mötes af fruktan: för nöd och brist till följd af aftagande inkomster och ökade utgifter för ljus och kol. Vintermånaderna infunno sig som vanligt, men vintern uteblef, kolåtgången blef obetydlig och det anmärkningsvärda förhållandet inträffade att arbetsförtjensten bibehöll sig. Arbetena utom hus, som i år bedrifvas i mycket stor skala, dels vid Malmö, der ofantliga utgräfningar göras för hamnens räkning, dels vid jernvägsbyggnaderna i flera delar af provinsen och dels vid de talrika diknings-, odlingsoch jordförbättringsarbeten, som f. n. pågå öfverallt i Skåne, hafva knappäst varit afbrutna en enda söckendag och daglönen för tillfälliga arbetare, som icke innehafva årstjenst, har uppgått till 1 krona 60 öre, 2 kronor å 2 kronor 50 öre, eller lika mycket som under de föregående somrarna. Denna vinter har derför varit särdeles gynnsam för den nyktre, ordentlige arbetaren. Tyvärr draga många arbetare icke mycken fördel af den större förtjensten, utan är det krögarn som skördar vinsten deraf, enär fylleriet växer i jemnbredd med förtjensterna; men dessa supare, som sakna all hedersoch sjelfkänsla, vilja vi ej sysselsätta oss med. Den ordentlige arbetaren har med de ökade förtjensterna fått större behof. Han kläder sig bättre, består sig kraftigare föda, vill gerna hålla en tidning och se sina barn snygga i skolan. Detta allt gör att arbetaren icke kan lägga undan mycket af sin arbetsförtjenst. En daglön af 2 kronor eller 2 kr. 50 öre är ju endast 600 å 750 kronor årligen, och man måste med en sådan summa hushålla noga, om inkomster och utgifter skola gå ihop. Märkvärdigt, ehuru nästan oförklarligt, är det, att mer än en så aflönad familj, med 5 å 6 barn, hvarje månad kan öka sitt tillgodohafvande i sparbanken; men ännu oförklarligare är att talrika arbetare med en inkomst af 400 å 450 kronor om året förmå utan skuld underhålla talrika familjer. Sådana fakta som dessa borde frambållas, när det är fråga om dyrtidstillägg för personer, som hafva öfver 5,000 kronors lön. Huru goda dagar hafva icke våra embetsoch tjenstemän i jemförelse med sådana arbetare. De senare förtjena sina 1. kr 60 öre, 2 eller 24 kronor dagligen och dermed är deras inkomst all; de förra deremot förtjena ej sällan eller, rättare uttryckt, oftast lika mycket genom biförtjenster, som sjelfva lönen går till. Här i Skåne är det en verklig mani att söka biförtjenster. Några anteckningar i detta ämne torde i sinom tid blifva offentliggjorda. En af talarne i Andra kammaren har prisat den goda ordning som-råder i de verk, som styras af generaldirektörer, enär hvarje man inom dessa verk har fullt upp att göra. Detta är sannt. På jernvägen, posten och telegrafen har arbetet någon likhet med lifvet i en myrstack. Den friska vind, som i år blåser i riksdagen och visar sig i ett djerfvare motstånd mot oförsynta anspråk samt i yrkandet på reformer och besparingar, har mycket gladt oss här nere. Vi känna dess fläkt ända till Sundets stränder. Att det lyckats att inom riksdagen bilda ett parti, som är nog starkt att såsom en murbräcka kasta öfver ända ännu rådande medeltidsförhållanden, som äro skadliga för vår utveckling, har äfven fyllt våra själar med fröjd. Vi politisera icke så litet — emellanåt. . Stundom på långa mellantider ser det ut, som om alla politiska frågor upphört, helst i städerna. Den bebådade förändringen i vilkoren för försäljning af bränvin, vin och bäjerskt öl har för många i vår provins ett icke ringa intresse. I östra delen af provinsen brännes en förfärlig mängd, och öfverallt finner man här och der smygkrogar, der vin och spritblandadt bier säljas. I hvarje handelsbod, vare sig i stad eller på land, finnes en gratiskrog, d. v. s. hvarje kund blir antingen i boden eller å kontoret bjuden på en eller flera supar punsch eller vin. Dessa bjudningar äro för köpmannen ett tungt onus, och han måste för att hålla sig skadeslös taga igen det på varorna. Således drifves af många köpmän en vanlig utskänkning, med den skilnad att endast kunder få del af det der och att beskattningen tages in på en omväg: Försäljningen af egendomar går friskt undan. Många stora gods öfvergå i danskarnes händer. För närvarande torde 50 å 75 egendomar vara till salu iom provinsen. Köpare saknas ingalunda, men de draga sig tillbaka för de höga priserna. Sverige importerar i år betydliga massor af frukt och potatis från Tyskland. Att vi behöfva potatis härrör från torrötan samt brännerierna, men bristen på frukt är rent af oförsvarlig i en provins, så lämplig för fruktträdsodling som Skåne. Skåne skulle, om fruktträdsodlingen en gång komme till heders, kunna förse Sverige, Norge och Fin