Dagens Nyheter – 20 mars 1874, sida 2

tecken till en stor förlägenhet; och derpå tog han sin tillflykt till en nödlögn. — Vi hade en liten tysk med oss, en sjökapten, hemma i Hamburg och bärande det kostliga namnet Absalon Schanck — en mycket hygglig karl, som både jag och Lucius satte stort värde på. Han såg skottet aflossas. — Och såg min man dö? — Ja, svarade Geoffrey efter en viss tvekan, jag tror det. — Nå, var då så god och säg mig: hvar finnes herr Schanck? Hans vittnesmål torde måhända vara af föga betydelse, men man kan väl i alla fall höra honom, — Tyvärr, svarade Geoffrey nedslagen, fruktar jag att Schanck i närvarande stund gräfver guld i San Francisco, såvida han ännu Jlefver. — Då måste vi vänta tills slumpen uppdagar sanningen, yttrade Janet i en lugn och bestämd ton. Geoffrey kunde häremot icke göra någon invändning. — Må ske, sade han med en suck af förtviflan; men pi skall tillåta mig att besöka er ibland — skall ni icke det, Janet? Och då hon icke besvarade denva fråga med ett blekladgt nej, såsom han nästan väntat sig, utan i stället smålog helt vänligt, tillade ban: