Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

-—L1U9 -—— Om här endast varit fråga om stöld, sade Lucius, skulle jag ej ha förordat ert afskedande, ty jag tror nog att, sedan jag en gång kommit underfund med att allt icke gick rätt till i detta hus, skulle jag nog genom andra medel ha kunnat bevara dess sjuke egares tillhörigheter. Men detär icke blott hans konstsaker som behöfva skyddas, utan, efter hvad jag senast märkt, jemväl hans lif. Skälet till ert afskedande, herr Wincher, är att ett försök blifvit gjordt af någon i detta hus — och ni vet bäst huru många personer här finnas — att förgifta herr Sivewright. — Förgifta! upprepade Jacob Wincher i ångestfull ton. — Ja, i går afton upptäckte jag arsenik i en medikamentsflaska, som jag tog med mig från er husbondes rum. Någon hade blandat arsenik i medikamentet, sedan jag lemnat det på den sjukes bord. Under sådana förhållanden kan ni icke undra öfver att jag önskar ombyte af personal i detta hus. — Nej, doktor Davoren, svarade gubben, det undrar jag visst inte på. Gift! — en giftblandare smyger sig omkring i denna boning, der vi så troget hållit vakt! Det är förfärligt! Här finnas blott tre personer, utom herr Sivewright sjelf — min hustru, fröken Lucilla, jag. Och derför tror ni, att jag eller Debora begått det gräsliga dådet...