Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

Riksdags-Nyheter. Första kammaren hade endast ett kort bordläggningsplenum kl. half 3 e. m. Lagutskottets utlåtande angående ändring i skiftesstadgan, hvilket i lördags förekom till afgörande i Första kammaren och der rönte det öde, att de ifrågasatta förändrin garne afslogos, behandlades i gårdagens plenum uti Andra kammaren. Hrr Lyth, Fahlander, Danielsson och J. Pehrsson yrkade afslag å 2:a punkten i utlåtandet, uti hvilken en förändrad lydelse af 58 och 110 88 af skiftesstadgan föreslås. Denna punkt blef också af kammaren afslagen, hvaremot de öfriga biföllos och hade kammaren således beslutit att skiftesstadgans lydelse skulle bibehållas oförändrad. Samma utskotts utlåtande rörande landtmätares rätt att uppträda såsom fullmäktige vid domstolar, hvilket af Första kammaren blifvit afslaget, blef af Andra kammaren med 63 röster mot 62 antaget efter en kort debatt, uti hvilken hr Philipson närmare utvecklade skälen för sin inom utskottet afgifna reservation. Ändring i stadgan om afgångsexamen vid högre elementarläroverk. I Andra kammaren hade hr J. Andersson väckt motion derom att riksdagen ville i skrifvelse till k. m:t anhålla det k. m:t täcktes, med ändring i 8 8 af nu gällande stadga angående afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk, påbjuda modersmålets upptagande bland de kunskapsgrenar, som det muntliga förhöret i nämda examen skall omfatta. Detta förslag, som af utskottet ansetts icke böra för närvarande till någon riksdagens åtgärd föranleda, gaf anledning till en längre diskussion i Andra kammaren. Först uppträdde r J. Andersson, som gaf en sammanfattning af de i motionen åberopade grunderna för förslaget. Han hade endast åsyftat en skrifvelse till k. m:t i den öfvertygelsen att k. m:t, om förändringen kunde genomföras, skulle gå riksdagens uttalade önskan till mötes. För sin del trodde talaren icke att den föreslagna förändringen skulle åstadkomma någon nämnvärd rubbning i den nuvarande undervisningsplanen. Hr Clairfelt. Då tyskan nyligen blifvit i våra skolor införd såsom grundläggande ämne för språkundervisningen och då dess inflytande på vårt eget språk och vår nationalitet kunde befaras blifva större än önskligt vore, ansåg sig talaren hafva dubbelt skäl till bifallande af motionärens förslag. Utskottets pntagand? att lämpliga lärarekrafter skulle saknas kunde talaren icke gi a. Hr Kolmodin. Utskottet hade sjelf riktigt framhållit vigten af det svenska språkets studium och särskildt delade talaren dess uppfattning af denna Qråkundorvisnings vigt för vårt nationella bestånd. Genom detta utlåtande hade i sjelfva verket svenskan blifvit ställd framom latinet och alla andra språk, ett medgifvande som vore desto mera glädjande, då två stycken rectores schole sitta i utskottet; efter sådana argumenter hade man blott bort gå ett enda litet steg till — och tillstyrkt motionen; Man påstode att lärare med tillräcklig insigt ännu saknades, men då det kunde undervisas i ämnet, så borde väl examen också kunna anställas. Då man säger att svenskan icke lämpar sig till examensämne derför att i skolans högre klasser endast litteratur-läsning förekommer, så förbisåg man att enligt skolstadgan samma lärjungar äfven i latinet de sista åren endast sysselsatte sig med litteraturen, och likväl förekommer detta ännu i den muntliga pröfningen. Öfveransträngningen vore icke något skäl att utesluta det svenska språket, ty om en sådan funnes, så må man taga bort anakronismen: den latinska stilen. Utskottet säger att undervisningsfrågan ej numera är en öppen fråga, men om detta vore förhållandet, så vore tal. just på de grunder som utskottet anfört af den öfvertygelsen att den borde öppnas. Hr Törnebladh. Det låter eget att, på samma ång man från ett håll får höra att den föreslagna förändringen icke skulle åstadkomma någon rubbning i skolplanen, det å andra sidan påstås att saken är af så genomgripande vigt, att vårt nationella bestånd skulle derpå bero. Svenskan har en bättre ställning i mogenhetsexamen än något annat ämne i så måtto, att betyget godkänd i den svenska skrifningen är ett oundgängligt vilkor för allå; detta skriftliga prof betraktas också af lärjungen såsom vigtigare än allt annat, hvilket ännu mera blir händelsen sedan svenskan genom det sista skolförslaget fått på sin lott ett större antal undervisningstimmar. Mera än genom en fyktig examen skulle insigten i det svenska språket befordras genom undervisningens och lärarebildningens höjande samt derigenom att lärjungen tillhölles att gifva goda och rediga svenska svar. Skulle undervisningen i detta läroämne bestå uti lexläsning och grammatisk analys af de vackraste styckena i vår litteratur, hvilket fordna tiders pedagoger velat förorda, så vore tal. öfvertygad att detta skulle just skada undervisningen; ville man åter anställa ett förhör med lärjungen uti uppfattningen af de lästa styckena, så blefve denna pröfning af estetisk och icke af språklig natur. Skolfrågan är nu hufvudsakligen afgjord genom riksdagens förut afgifna uttalande och man bör icke genom täta och detaljerade förändrinar rubba undervisningens gång liksom man borde esinna att en förändring i motionens syfte skulle kunna utöfva ett större inflytande på undervisningen än som nu kan anas. För att ådagalägga huru vigtig svenskans ställning vore i den nya maturitetsexamen ville tal. ytterligare tillägga att betyget i den svenska skrifningen mera än något annat influerade på det sg. k. allmänna mogenhetsbetyget. Hr Jon Månsson ansåg gifvet, att då lärokurser i svenska uti flera klasser äro bestämda, detta ämne äfven borde förekomma i den slutliga examen, samt önskade ändring icke blott i 8:de utan äfven i 12:te 3 af afgängsstadgan. Hr Nybleus, som bekände sig icke vara språkforskare, reciterade ett yttrande af en framstående engelsk pedagog, sjelf lärare i grekiska, uti hvilket denne säger att hvarje lektion i latin och grekiska i främsta rummet bör vara en lektion i engelska; här låge nyckeln till allt språkstudium, ty modersmålet är vigtigare än alla de öfriga språken, hvilka i pedagogiskt afseende icke hafva någon annan uppgift än att förmedla en komparation med modersmålet: de hafva nemligen endast en främlingsrätt i våra skolor. Då tal. emellertid var öfvertygad att hr ocklesiastikministern var en lika ifrig vän af det svenska språkets studium som någon inom kammaren, var motionen öfverflödig, hvadan tal. instämde i utskotteta hamställan