Dagens Nyheter – 18 mars 1874, sida 2

) i da gjorda uttalandena vore icke verklig. Icko heller behöfde något ämne utbrytas ur skolsystemet för att bereda plats åt svenskan. Med anledning af hr Törnebladhs framhållande af det obligatoriska svonska skrifprofvets vigt i maturitetsexamen ville tal. framställa den frågan: då detta-prof är af en sådan betydelse, att det nödgar lärjungen att studera svenska, oaktadt sjelfva ämnet icke förekommer i den muntliga examen, månne icke äfven latinet kunde försvinna ur den muntliga pröfningen? Det litteraturhistoriska studiet — icke det som i lärjungen inpluggar på förhand tillverkade litterära och estetiska doktriner, utan det som ger honom någon, om än ofullständig, kännedom om våra bästa författares Lif och verksamhet — kunde blifva af mycken nytta. Ville man hafva ett lämpligt underlag för grammatiserande, så kunde man i stället för Svea eller Dödens engel för jemförelsens skull taga t. ex. Svenska akademiens andlingar eller roa sig med att öfversätta utskottssvenska eller kunglig-majestäts-svenska på — svenska. Tal. sade sig kunna uppgifva en kunglig proposition, eren sådan öfversättning verkligen behöfdes.) Här hade talats om lärarebrist, men den hade till en god del sin förklaringsgrund i det gällande befordringssystemet, i enlighet med hvilket man t. ex. befordrar tilllektori svenska språket en person, som aldrig studerat detta ämne, eller utväljer till censorer personer, bland hvilka man icke finner en enda reprasentant för modersmålet. Granskar man närmare skolstadgans fordringar med afseende på de skriftliga öfningarne i klasserna, så finner man att de svenska uppsatserna i allmänhet förekomma endast hvarannan vecka, då de öfriga åter skola presteras hvarje vecka. Ännu hade man sig icke bekant huruvida fornnordiskan kommer att inrymmas bland de öfre klassernas lärokurser; hr ecklesiastikministern har endast behagat uttala sin från komitens afvikande åsigt. Hr statsrådet Wennerberg hade endast ämnat öfvervara behandlingen af den intressanta motionen, men kände sig af den föregående icke blott i allmänhet, utan specielt i skolfrågor insigtsfulle talarens anförande uppfordrad att begära ordet. — TLatinet spelar icke längre samma roll inom skolan som förr. Då det emellertid är en af alla pedagoger enstämmigt uttalad åsigt, att modersmålet icke är användbart såsom grundläggande för språkundervisningen, har man således endast att välja mellan tyskan och franskan. Vi hafva valt tyskan och vi hafva gjort rätt derati. Enahanda är förhållandet i Danmark och Norge, och då dessa små stater icke ansett sig behöfva frukta några för deras nationalitet menliga följder deraf, så borde vi icke heller hafva något att befara. Tal. hade just för afhjelpande af bristen på lämpliga lärarekrafter vidtagit åtgärder för att anskaffa universitetslärare i det fornnordiska språket och redan börja användhara lärare att utgå från universiteten. En annan anordning af den muntliga examen vore behöflig och särskildt i fråga om inrymmande af plats åt svenskan vore tal. princivielt enso med motionären, ehuru måhända ieke med afseende å tidvunkten för reformens genomförande, hvilket lämpligare kunde ske 6 år härefter, då den omordning af läroverken, som nu är börjad, enligt beräkning skulle hafva nått ett lyckligt slut. Då vore det talarens mening att äfven svenskan skulle ingå såsom examensämne i slutpröfningen och visserligen såsom ett bland de förnämsta. Hr A. W. Staaff ville understödja motionen och ansåg att det skulle vara högst beklagligt om det skulle dröja hela 6 år innan svenskan kunde upphöjas till all den rätt och ära som den förtjenar. Skulle verkligen någon öfveransträngning up stå genom intagande af ett nytt läroämne, så kunde man ju ganska väl tänka sig att någon inskräkning i de öfriga ämnenas antal kunde ske eller att man uteslöte en massa bisaker och detaljer, som nu ingå i fordringarne. Äro lärare kompetenta att undervisa, så borde de väl också vara dugliga till att muntligen förhöra. Så länge ett läroämne icke erhåller fullt berättigande i cxamen, blir det ringaktadt af lärjangarne. Bland andra fördelar, som skulle uppstå genom antagande af motionärens förslag, vore äfven den att ställningen och de olika åsigterna i språkfrågor i någon mån skulle minskas. Sedan ytterligare hrr A. Pehrsson, Berggren, Hedin, statsrådet Wennerberg haft ordet, förklarades öfverläggningen slutad och blef hr J. Anderssons motion bifallen.