Dagens Nyheter – 16 mars 1874, sida 2

Tidningsöfversigt. Att Dagbladet begått en förfalskning, då det refererat vår anmärkning mot Aftonbladets yttrande att högsta vederbörande borde tillhålla oppositionens ledare att aflemna en ministerlista innan den varande ministeren begärt afsked, hafva vi antydt. Dagbladet har i lördags vidkänts anklagelsen genom att upprepa brottet. Tidningen har förut varit obetydlig ; nu är den dålig ech ställer sig genom sin moraliska konduit i led med den föraktade delen af pressen. Men vi skola icke längre uppehålla oss vid detta nya och sannerligen oväntade drag af immoralitet hos Dagbladet, lika litet som vid det andra liknande, att det skyllt oss för att håna justitiestatsministerns åberopande af samvetet då vi tvärtom framhållit att det icke vore öfverensstämmande med det rätta om han en dag ansåge sitt samvete medgifva hvad han några dagar förut af detsamma förklarat sig hindrad att utföra, hvilket ju bevisar att vi sätta värde på samvete; utan vi skola hålla oss till frågan om hvad en regent under ett konstitutionelt-parlamentariskt styrelseskick har att göra eller icke göra viså-vis valet af rådgifvare. Dagbladet frågar: Huru skall regenten bära sig åt, då majoriteten inom riksdagen gör opposition mot hans rådgifvare och sätter såsom sin hufvudsakliga uppgift att bereda dem och deras förslag all möjlig motgång? Skall regenten behålla sina gamla rådgifvare? Nej, det vore ju icke parlamentariskt. Bör han vända sig till den oppositionella majoriteten och uppfordra densamma att gifva förslag på dei dess tanke mest lämpliga ministrar? Nej, detta vore oförståndigt; oppositionens tidningsorgan förklarar det nemligen vara höjden af oförstånd att ifrågasätta, det oppositionens män skulle kunna kallas till makten, åtminstone på försök. Härvid bör först erinras att majoriteten inom riksdagen icke såsom sin hufvudsakliga uppgift satt att bereda ministrarnes förslag all möjlig motgång, af det enkla skäl att regeringen icke framlagt några reformförslag ech man kan väl icke bekämpa det som icke finnes till? Kronans provisoriskt främste rådgifvare har deremot öppet förklarat att han icke vill fortsätta arbetet på det förslag som vid sistlidne riksdag utlofvades skola inom två år afgifvas. De motgångar ministrarne röna drabba dem således icke för deras förslag, utan för alla reformförslags muteblifvande eller hvad man kallar den nuvarande regeringens uppskofspotitik. — Huru skall regenten bära sig åt, då han icke får tillhålla oppositionens 1edare att framlägga ministerlistor? är en kardinalfråga, med hvilken den ministeriella tidningen synes vilja sätta ossiförlägenhet. Svaret ligger dock helt nära till hands. Han bör helt enkelt följa sin regentpligt, och den manar honom att taga ställningen i öfvervägande och derefter bedöma huruvida han finner ändring i den honom omgifvande rådgifvarepersonalen nödig. Finner han sådån ändring förenlig med landets gagn och bästa, bör han låta den eller de rådgifvare, som i denna egenskap ingenting tillfredsställande uträtta, förstå att det under en period af utveckling icke är tillräckligt att blott sitta i konseljen. Sedan en eller flere afskedsansökningar blifvit afgifna och bifallna, är tiden inne : för statschefen att bland riksdagens majoritet utvälja nya rådgifvare. Alla underhandlingar med oppositionens ledare, förrän det är statschefens tillkännagifna afsigt att förändra rådgifvarepersonalen, kunna lätt få utseende af dubbelt spel, som icke länder-någon till heder. Vi äro öfvertygade att Dagbladet nu fattar skilnaden emellan att tillhålla oppositionen framlägga ministerlistor förr än man ännn vill någon förändring och att öppet och ärligt begära att majoritetens ledare skola göra sin pligt sedan statschefen beslutat en förändring; men vi äro, efter Dagbladets beteende i derna sak, lika förvissade om att det icke skall hafva heder nog att erkänna att ået hittills fört sina läsare bakom ljuset i fråga om våra yttranden i detta ärende. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning synes, med icke ovanlig godsinthet, full af bekymmer för den nuvarande rådgifvarepersonalens bestånd och uttrycker sin förvåning öfver våra åsigter. Läsaren må sjelf döma. Efter att ur en af våra artiklar ha intagit följande: Ställningen är sådan att sjelfbevarelsedriften ästadkommit mycken sammanhållning mellan konseljens ledamöter gent emot konungen, hvaremot ministrarne alltid äro undfallande emot riksdagen, frågar G. H. T. om det är ett fel ur konstitutionel och frisinnad synpunkt om ministrarne också vore, hvad här säges, undfallande för riksdagen. Härvid göra vi endast den anmärkningen, att det är skilnad emellan att vara undfallande emot riksdagen genom halfva löften om tillmötesgående och att medelst handling verkligen gå riksdagens önskningar till mötes. Det är detta senare, som är nödvändigt, såvida stillaståendet skall upphöra. G. H. T. frågar: hvad menar Dagens Nyheter med sammanhållningen gent emot konungen? Har D. N. blifvit vän af allenastyrandet eller den personliga regeringen? På annat sätt kunna vi ej fatta denna olyckESSER NNTSONSETINRSTTA ATT EEASDSTT TA