Från Stockholm sprides till en mängd landsortstidniogar en genom öfvertryck frambringad korrespondens, hvilken på håret liknar de autografiska korrespondenser som i flera kontinentalstater utgifvas af regeringens pressbyrå eller af enstaka personer under regeringens egid och hvilka der betraktas såsom officiösa. Denna Stockholmskorrespondens är ofta före allmänheten underrättad om regeringens afsigter och tager ofta den senare i försvar mot offentliga anmärkningar, så att en stor del af vår landsortspress, som aftrycker denna korrespondens, i en hastig vändning har blifvit officiös. Naturligtvis har Korrespondensen uppträdt till exeellensen Adlercreutz försvar. Den förklarar för en infamie den uttryckta förmodan att hans begäran om afsked blott skulle vara ett spegelfäkteri, men drager sjelf försorg om sin egen vederläggning genom tillkännagifvandet att det dock torde hända att hr Adlercreutz kommer att fortfarande någon tid, kanske till riksdagens slut, fungera som justitieminister. — Det ttorde hända att fungerandet kommer att räcka ännu längre, om blott riksdagen eller åtminstone Första kammaren hädanefter blir beskedlig.