Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

genmälen parterna emellan blifvit gjorda, påroRÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Förre pagtor-nsjunkten Bengts son är alltför nitisk i predikoembetet, stackars man. Än här, än der äflas han att uppträda som folktalare. Det är,liksom vurmen att skrifva vers, en ringare grad af galenskap. Der han framför allt älskar att dväljes är Hötorget, hvilket väl egentligen borde heta Kötttorget — såvida ej allt kött vore hö. I lördags uppträdde Bengtsson der inför en stor samling af personer med ett teologiskt föredrag. Gesterna utfördes med den bekanta ankarstocken. Folket hörde på, Men kunde icke rätt begripa, Hvad ingen menska kan förstå. Som han var i fullaste extas ankom polisen. Denne kan väl också behöfva en liten uppbyggelse någon gång, fastän det ej står ireglementet. Af pur förtjusning, som vi antaga, afförde han talaren till närmaste vaktkontoret att der påbörja och afsluta andra delen af predikan. En od predikan har tre delar. Tredje delen gick af stapeln. inför polisdomstolen i tisdags ii form af en dialog. — Bengtsson för fortfarande oljud? — Oljud! Nej, jag talade ej högre än nu, sade Bengtsson med sin vanliga, högljudda stämma. — Hvad har Bengtsson att säga der ute på gatorna? — Jo, sade Bengtsson och ryckte i detsamma med en qvick rörelse den evinnerliga ankarstocken från bakfickan af sin rock, gjorde en skyldrande rörelse med den samt stoppade den ännu hastigare i bröstfickan . . . jo, hvad jag har att säga är att det skulle hvarken finnas baptister, metodister . .. : — Metodister? . eller annat klister (som vi skulle komma i), om vi kände min far. — Er far? — Ja, och min äldsta bror. Han sitter på fadrenhs .... Polisdomaren, som insåg att Bengtsson skulle kunna få ett anfall af sma religiösa galenskaper, frågade honom kort och godt, om han fört oljud. — Nej, sade Bengtsson och påstod dessutom att ej mer än 10 å 12 personer varit samlade omkring honom. Det senare låter otroligt: händelsen hade tilldragit sig på Hötorget vid tiotiden i lördags förmiddag. Målet blef för inkallande af vittnen uppskjutet till nästa fredag. p j — Jag skall be att få lösa protokollet. — Förliden gång begärde ni detsamma, men kom ej och löste något protokoll. — Ja, det var derför att jag gången förut ej fick protokollet förrän på femte dagen i stället för på den fjerde. Jag hade femton dagars besvärstid och då hade jag ju blott fem dagar igen, sade Bengtsson. Så var det slut för denna gång. r Fiera stötder. . På åtskilliga ställen här i staden har under de två senare åren begåtts en mängd stölder, utan att man kunnat få reda på tjufven. Han har nu ändtligen blifvit fast och befunnits vara arbetskarlen Johan Henrik Brobeck. Den 27 februari häktades han på misstanke att ha tillgripit flera buteljer vin från notarien G. Dahlerus, boende i huset nr 10 Svartmangatan. Vid anstäldt förhör med honom förnekade han på det bestämdaste denna stöld. Men enär han innehade en penningsumma af nära 170 riksdaler, utan att, såsom upplyst blifvit, han på senare tiden haft någon arbetsförtjenst, qvarhölls han på vaktkontoret; slutligen fann han för godt att. ej allenast erkänna ofvannämda. stöld, utan äfven tio andra, som han under loppet af nära tvenne år begått. Stölderna hade bestått i en mängd klädespersedlar på olika ställen samt åtskilliga buteljer vin, alltsammans uppgående till ett värde af 620 rdr Kläderna hade han pantsatt hos olika pantlånare. Inför poliskammaren vidhölli går Brobeck sitt erkännande. Målet öfverlemnades till rådhus rätten. N RÅHUSRATTEN. Sommellustua måttet I Aftonbladet läses: Vid öfverläggning till utslag i detta mål; som af Stockholms rädhusrätts afdelning för tullmål den 4 denna månad afdömdes, voro två af rättens ledamöter, ordförahden rådman Brodin och notarien H. Wikblad, i så måtto skiljaktiga från öfriga ledamöters, rådmännen Norbins och Zeipels åsigt, att de ådömde svaranden, bolaget Sommelius komp., att utgifva dubbel full jemväl för två tredjedelar af den år 1871 med briggen Juno inkomna last olja, hvilken läst det lyckats Sommelius komp. att få i riket tullfritt införd. Anktagznad för bedrägeri. I gårfort sattes inför konkursdomstolen det af brukspatron J. P. Thamsten mot förre husegaren Carl Strömbom anhängiggjorda mål för bedrägligt förfarande mot borgenärerha i sin konkurs. Strömbom, kallad vid hemtningsäfventyr, var personligen tillstädes; såsom: herr Thamstens ombud inställde sig nu som förut sakföraren Alfred Sjöberg. . Sedan föregående rättegångsdags protokoll blifvit uppläst och en mängd frågor och ades vittnena. Af dessa hade dock endast ett, Pokhållaren V. Unman, infunnit sig. Strömbom framställde den jäfsanmärkningen mot hr Unman att han ej kunde få vittna i egen sak. Efter en kort öfverläggning förklarade rätten Unman berättigad att uppträda som vittne, hvarefter han fick aflägga ed. Han berättade derefter att han i maj månad 1871 träffat Strömbom på Riddarhustorget, då denne visade honom en fökningr utställd å honom på en droska, köpt hos sadelmakaremästaren Pjörkman. Han bade dock aldrig varit hos Björkman, ej en gång sett honom. Han tillät emellertid att köpet skedde i hans namn. På hösten samma år var han hos Strömbom på Albano, då denne tog EPP räkningen och bad honom skrifva ett gåfvobref på droskan till fru Strömbom, hvilket han äfven gjorde. På samma ång skref han gåfvobref på de Petersenska möberna till fru Strömbom. Unman förnekade att ; någonsin ha innehaft eller ns sett de två reverserna, utgifna af grosshandlaren Kruse -och löjtnant Boström, hvilka ingått som liqvid för droskan. Han tillade dessutom att. Strömbom sagt till honom, att han skulle kunna göra upp med sina borgenärer. endast han finge tid på sig; hvarför Strömbom ombad honom att låna honom sitt namn för att skydda egendomen mot exekutiva åtgärder. Detta hade vittnet gjort. Strömbom bestred Unmans vittnesmål, påstående det vara osannt. Han fästade uppmärksamheten på att det helt och hållet skilde sig från ett par andra vittnens uttal den i samma Aag kg Y KJ Tr SES An