Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

tjuf som stulit guldoch silfversakerna torde komma tillbaka för att sätta sig i besittning af porslinet. Hr Simeox skakade tviflande på hufvudet. Han kände tjufvarnes förkärlek för ädla metaller.; Lucius tog godnatt af den detektive. och stod just i begrepp att aflägsna sig, då ett ljud från något af rummen på andra sidan om förstogan nådde hans öra och slog honom-med den ytterligaste häpnad: Han tyckte sig höra sin egen fiol, bvarpå spelades helt sakta några vilda, underliga, nästan öfvernaturliga toner. Knappt hade han hört dessa ljud, förrän de åter bortdogo och tystnade. Han visste icke sjelf, om alltsammans varit en dröm, en villa. Han hann ickeens uppgifva ett utrop af öfverraskning, förrän den djupaste tystnad åter he rskade. Derpå tyckte han sig höra en tung dörr varsamt öppnas ech tillslutas; men den sällsamma musiken upptog ännu helt och hållet hans själ, så att han icke kunde egna uppmärksamhet åt något annat. — Hörde ni detta? frågade han ifrigt polismannen. — Hörde — hvad? — Fiolspel i rummet här midt emot 0s9. — Neej, min herre, det gjorde jag verkligen inte. Men något slags musik hörde jag väl ändå, fast den måtte ha varit mycket aflägsen — ett positif på gatan, tänkte jag.