Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

— Förunderligt! mumlade Lucius; mina sinnen måste hålla på att förvirras. Jag har: varit alltför länge utan sömn, eller också har jag tänkt för. inycketMin hjerna har icke fått hvila sig på länge; det vore ej så märkvärdigt, om hon nu började neka att göra tjenst. Och dock skulle jag vilja svärja på att jag hörde en vild, bizarr melodi — lik den musik; hvarmed jag undfägnades en gång i vildmarken. Han skyndade ned till hvardagsrummet, hvårest han lemnat sin fiol: Den låg på samma plats der han lagt densamma för en stund sedan. Rummet. var tomt. Han tillslöt locket på fiol-lådan, läste densamma omsorgsfullt och stoppade nyckeln i västfickan. — Hvarken andar eller menniskor skola spela på dig något mera i natt, min lille Amati, sade han. ; Han var glad öfver att nu få lemna det gamla huset, emedan han der icke-hade något vidare att göra. Han ansåg att Lucilla och hr Sivewright voro väl bevarade åtminstone för denna natt. I morgon hoppades han finna gåtan löst, tjufven gripen! En enda tanke upptog hans själ under hemvägen. Hvem hade öppnat porten ? Hvilken bland invånarne i detta hus hado insläppt den nattlige plundraren?