Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 2

En liten fastlagspredikan tillegnad fruarne. I en tid, då så mycket blifvit ordadt om och af qvinnan, då den nu nyss aflidne qvinnodyrkaren Michelet för icke längesedan offentligen lagt henne på dissektionsbordet och noggrannt analyserat henne både till kropp och själ, tyckes ej mycket kunna återstå att säga om detta skapelsens mästerstycke; men litet otaldt tycker man sig ändå alltid ha med ett älskvärdt föremål, äfven om man skulle råka i fara för att idisla något, som redan förut är sagdt och dertill bättre uttryckt, än man sjelf förmår. Jag är ej mera ung men vill ej heller gerna räknas till de gamla. Dock o himmel, hvilken metamorfos har jag ej under det jemförelsevis korta loppet af min lefnad sett det qvinliga slägtet undergå, icke allenast i modeväg utan äfven i moraliskt hänseende! I min barndom, under den s. k. goda tiden, visste man ej af annat kall och lefnadsmål för den uppväxande flickan än atti barndomen gifva henne en liten nödtorftig underbyggnad, enfaldeligen pålad på grunden af katekesens noggranna inpluggande, inlärandet af några historiska data och vigtigare tilldragelser, litet ytligt geografiskt studium, några franska skolglosor, välsömnad och, när det skulle föreställa riktigt fin uppfostran, pianospelning, som sällan drefs längre än till att kunna någorlunda korrekt dunka en vals eller annat lätt musikstycke, att föra till torgs som bataljhäst vid högtidliga tillfällen; men mest idkades denna enkla musik att i skymningsstunder eller husligt samqväm roa pappa, mamma och syskon med. (Kunskapens mått var den tiden ej rågadt som nu och likväl stod man på fastare moralisk grund.) Så gick man och läste för prosten, och när detta var. väl undanstökadt, fick man roa sig med besked, leka och dansa tills man stupade på knä vid brudpallen (som då var alla unga qvinnors uteslutande lefnadsmål); och sedan begynte lifvets allvar för den unga makan. Nu voro visserligen dans och lekar till det mesta förbi, men i stället fick man stoltsera i s. k. neglige, sidenkappa, sidenklädning och andra vackra saker, som flickor den tiden ej fingo bära, och man var glad och nöjd, om man fått en någorlunda hygglig man, hade råd att ge en liten bjudning med dans eller annat roligt en gång om året, gå på spektaklet några få gånger och under den vackra årstiden göra stora eller lilla turn på Djurgården någon vacker söndag samt, om man var riktigt öfverfådig, dricka te vid Påhlsro och Bellmans st. Dessa anspråkslösa nöjen voro då en mycket efterlängtad rekreation efter hushållsbestyren och barnkammarbråket. För öfrigt arbetade man, älskade hvarandra af hjertans grund och gladde siggemensamt åt detta lifvets goda. Skulle man den tiden hört omtalas att en hustru rymt från man och barn med hr den och den, hade sådant väckt en oerhörd skandal, medan dylika händelser i nuvarande upplysta och kristligt väckta tid knappt kunna sägas vara ovanliga. 0O, hvad tiderna förändras och vi med dem! Den heliga elden på hemmets härd brinner nu ofta med en mindre klar och värmande låga, ty medan hustrun läser romaner, pryder sig till bal och skådespel och öfvergifver sitt hem för att i verlden lysa och behaga, flämtar och slocknar dess tynande låga och endast himmelens blixt... det är en i hjertat återuppvaknad pligtkänsla . .. förmår ånyo upptända densamma. Men sådana underverk hända nuomstunder lika sällan, som att himmelens eld fordom ånyo uppväckte den slocknade flamman på Vestas altare. Således inträffar det ofta, att mannen, efter smekmånadens vanligtvis snöpliga slut, i schweizerioch kafe-lifvet söker och återfinner alla celibatets fröjder, hvilka snart för honom blifva oumbärliga, sedan hemmet för honom förlorat nyhetens behag och all trefnad, mången gång genom hustruns förvållande; och är det än ett af henne oförskyldt PoE Adde RE ka: SE SE RA