Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 2

I10 Lucius aftog snöret, hvarmed brefven voro hopbundna. Deras antal utgjorde omkring tolf; somliga voro skrifna med en fin, behaglig fruntimmersstil, andra åter af en manlig hand och temligen oläsligt. Det som låg öfverst var ,adresseradt till Ferdinand Sivewright att afhemtas å postkontoret vid Oxford-street, men hvarken datum eller brefskrifvarens adress funnos deri utsatta. Det lydde sålunda: Å Tack, min käre Sivewright, för er senaste skrifvelse. Ni är ändå en verklig vän, mera värd än alla mina aristokratiska bekantskaper, som låtsa hysa den varmaste vänskap för mig, men säkerligen icke skulle vilja gå ens ett halft dussin steg för att rädda mig från galgen. Ni bar genom ert raska bistånd befriat mig ur den svåraste klämma, hvari min oförsigtighet — och jag har alltid varit en bland de oförsigtigaste menniskor — någonsin försatt mig. Tack vare himlen och er beslutsamhet, är nu faran öfverstånden, och jag anser mig vara säker om den gamles gunst. Visste han sanningen, eller hade han blott den ringaste aning derom, skulle jag ovilkorligen förlora all utsigt till att komma i besittning af denna förmögenhet, hvilken — jag hoppas det — skall sätta mig i stånd att inom ganska få år härefter gifva er ett kontant bevis på min tacksamhet. it Emellertid talar ni om ert betryck för