Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 2

fr rr nn nd (Insändt.) Man går öfver ån efter vatten! Vid tal om de febrar, som nu hemsöka hufvudstaden, försöker man att skjuta skulden på vattenledningen och en i Årstaviken utmynnande kloak. Hafva då icke kopporna grasserat redan innan såväl vattenleåningen som kloaken till Årstaviken fanns? Jo visst! Kan det med fog anses illa, att en slaskvattenledning utmynnar i samma sjö, från hvilken stadens dricksvatten hemtas, så torde dock andra och vigtigare orsaker förefinnas till de smittosamma sjukdomar, som nu hemsöka 058. Trånga och osunda bostäder hafva alltid utöfvat det menligaste inflytande på menniskans välbefinnande. Förliden höst var här en större bostådlsbrist än man på länge kunnat påminna sig. Stadens myndigheter vidtogo inga ovanliga åtgärder till dess afbjelpande, huru lätt detta än var, och folket, den fattigare arbetsklassen, måste tränga sig tillhopa på allt möjligt sätt, inhysande sig i bodar, källare och vindar. Månne icke deri finnes en naturligare förklaringsgrund till den ovanliga sjukligheten än i dricksvattnet? : Döden, den bleka skördemannen, ger nu blott en liten varning åt hufvudstaden. Det är högst sannolikt — ja, obestridligt — att de många under senaste året här anlagda eller utvidgade fabriker och nybildade bolag skola till nästa höst, dels till hufvudstaden inlocka en ännu större arbetsstyrka än förlidet år hit inflyttade, dels sjelfva för kontorsoch arbetslokaler upptaga många lägenheter, som hittills disponerats till bostäder. Skall väl den enskilda industrien i denna tid, då byggnadsmaterialiernas pris är uppjagadt till en förut ej anad höjd, räcka till att fylla det alltjemt ökade behofvet af bostäder? Sannolikt skall den det icke. Skulle icke samhället i detta fall böra ingripa och genom en undantagsåtgärd rädda sina barn från de vådor, af hvilka nu många hotas: att antingen ej alls finna någon bostad eller få betala den med så oerhörda priser, att inkomsterna knappt räcka till annat, eller till sist få inbysa sig så dåligt och trångt, att pest och sjukdom deraf alstras? Beslutas nu tidigt på våren uppförandet i någon däld på stadens utkanter eller utanför desamma af trähus till. arbetarebostäder för 2,000 personer, hvilket ungefär motsvarar. den årliga inflyttningen i staden, så skall icke nästa höst visa samma skådespel som de senaste, hushyrorna för eländiga bostäder skola icke ånyo enormt höjas, och såväl den fattiga som den mera bergade befolkningens välbefinnande skall säkert icke deraf blifva mindre. Staden kan ju, sedan byggnaderna väl äro uppförda, försälja dem till billigt pris, för att slippa någon stor förvaltning deraf och såmedelst snart nog återfå det deri nedlagda kapital, utan att i väsentlig mån ökade skatter deraf behöfva följa. Denna åtgärd är säkerligen den enklaste för att till nästa vinter förebygga en ännu större sjuklighet än den som nu råder. Några andra finnas väl också. De må i allra största korthet vidröras. Att koppsmittan är af kontagiös natur torde vara obestridligt. Men renlighet är bästa botemedlet mot alla sjukdomars spridande. Hvarför icke då, när en ovanligt blid vinter herrskar, skölja gatornas rännstenar med friskt vatten likt sommartiden; hvarför icke tillse att afekräden och smuts nedmyllas, hvarhelst sådana finnas utkastade inom eller närmast utom stadens gränser; hvarför icke, liksom vid kolera-tid, påbjuda begagnandet af karbelsyrad kalk eller andra fördelande ämnen i alla gårdar, ja till och med i kloaken till Årstaviken, för att borttaga dålig lukt från alla slags förruttnande ämnen?