Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 2

— 103 — fe mt me aldrig varit synnerligen: starka så ätt jag gerna undvikit att anstränga dem; då def inte behöfts.:-Vi ha alldeles för många rum ändå attyha tillsynsomi; :! t us — Nåja, jag vill tillsvidare-taga er för: klaring för:god. Men jag ärsmycket mera nyfiken ät ni,soch jag föreslår derför, att vi först skolaYförvissa oss om, hvart denna trappa.leder innan vi undersöka källrarne. — Gerna för mig; he Davoren. — Ni talar. om en vind; men man sör ju mycket väl: påstaket i detta brygghus, att ingenting! kan finnas häröfver. — Mycket sannt. I — Nå, således. sov I ; : — Men jag har föreställt mig att man på denna väg-:kan korima till vinden öfver köket. Lucius öppnade dörren och fiek verkligenso -enistrappa; hvilken, såsom Jacob Wincher sagt, snarare! hade karaktären af en stege. Det var-långt ifrån inbjudande att stiga uppför densamma; ty ett lager af mångårigt dam betäckte hvarje trappsteg, som dessutom: pryddes af täta spindelnät, och när man. blickade uppåt, såg inan endast det svartaste-:mörker. Men Lucius lät häraf icke afskräcka sig: Han behöfde ej taga många -stög, iförräpchan befann sig: vid ändan af trappan; men! ivställetförsatt sålunda ha blifvit förflyttad till ett rum, upptäckte han snart att