Dagens Nyheter – 5 mars 1874, sida 1

SJETTE KAPITLET, Kl. nio stod Lucius utanför den tunga jernporten, väntande på att bli insläppt i hr Sivewrights boning.—Oaktadt sin trötthet hade han sofvit endast helt obetydligt. En och samma tanke sysselsatte ideligen hans bjerna och lemnade honom ingen ro. Gumman Wincher öppnade porten för honom. Han lät henne undergå ett ganska strängt förhör, under det hon ledsagade honom öfver gården; men ingenting i hennes utseende antydde oro eller förlägenhet. Om denna qvinna vär medveten om några nattliga illbragder, som föröfvades i hennes husbondes hus, så hade hon gått långt i konsten att förställa sig. Det mest fullkomliga lugn hvilade öfver hennes ansigte, — Ni kommer tidigare än vanligt i dag, doktor Davoren, sade hon med vänlig min. Ni borde unna er sjelf litet mera hvila. — Jag kunde icke sofva i dag på morgenen, fru Wincher, svarade Lucius tankfull; dertill var jag alltför orolig. — Icke för vår gamle busbondes skull, hoppas jag? — Jo, dels för hans skull och dels af andra skäl. Jag har den tron, att detta hus CUOIUS DAVOBEN. II 10