Dagens Nyheter – 5 mars 1874, sida 1

Riksdagens revisorer hafva vid verkställd granskning af. de under Kommerskollegii förvaltning ställda fonder och medel, under erinran att manufakturdiskontfondens rörelse ti fordna tider, då andra förhållanden ännu voro rådande, bidragit till höjande af de fabriksoch industrigrenar, som i denna inrättning egt lånerätt, men att under senare åren förhållandena väsentligen förändrats, hemställt att riksdagen behagade hos k; m:t anhålla det manufakturdiskontens lånerörelse helt och hållet måtte upphöra. Det förstås att Kommerskollegium, vid det förhållande att riksdagen år efter annat minskat kollegii kreditiv hos riksbanken, funnit det omöjligt att leka diskont utan att kunna drifva diskontrörelse. Kollegium föreslog derför att manufakturdiskontens fond skulle användas till förlagslån, hvarigenom förlagslånefonden i sin helhet skulle komma att uppgå till bortåt två millioner rdr. Men Statsutskottet har, uti betänkandet nr 31, på goda skäl funnit att tiden nu torde vara inne att tillse det staten må befrias från de i förhållande till gagnet icke obetydliga uppoftringar, som med ifrågavarande förlagslån äro förenadef. Det är också alldeles klart att sedan riksbanken tillåtits sjelf utlåna sina penningar utan att för en del deraf anlita omvägar, genom att besvära ett civilt kollegium med att besörja denna lånerörelse, äro de egentliga lånefonderna i Kommerskollegii hand alltför obetydliga, att deraf lemna amorteringslån på många år. Hvad som icke kunnat anses tillräckligt för att drifva lånerörelse mot namn och reverser på sex å nio månaders tid kan omöjligen vara det för utlemnandet af amorteringslån såsom bidrag till industriella anläggningar i den skala, som nu jär nödvändig ifall de skola