Dagens Nyheter – 5 mars 1874, sida 1

bära sig. Statsutskottet har derför föreslagit att hela den lånerörelse, som med manufakturdiskontverkets tillgångar nu bedrifves, måtte, i den mån dess utestående fordringar inflyta, helt och hållet upphöra, samt att bestyret med diskontverkets utredning må så fort ske kan från Kommerskollegium öfverflyttas till riksbanken eller annat förvaltande embetsverk. Emot detta beslut hafva åtskilliga ledamöter af Första kammaren reserverat sig och dervid bland annat anfört: att öfverflyttningen till annat embetsverk torde böra ega rum först då, när någon väsentligare förändring med Kommerskollegii förvaltningsbestyr beslutas. Det ligger likväl ganska stor vigt uppå att denna öfverflyttning sker ju förr dess hellre, ty höga auktoriteter i fråga om embetsverkens omorganisering hafva flerfaldiga gånger förklarat att ingen omorganisering af Kommerskollegium vore möjlig, förrän nämda civila kollegium vore befriadt från den utväxt som benämnes manufakturdiskonten. Nu har riksdagen efter 14 års ihärdigt sträfvande lyckats åvägabringa att nästkommande år 1875 belåningen på namn och reverser kommer att i manufakturdiskonten upphöra. Det är också ganska troligt att 1875 års bankoreglemente icke kommer att omförmäla något kreditiv åt Kommerskoilegium. Den ena ursäkten efter den andra för berörda kollegium att syssla med små låneaffärer bortfaller sålunda; men skulle kollegium, sedan nya förlagslån ej vidare utlemnas, erhålla uppdrag att uppbära och förvalta de successivt skeende afbetalningarne å redan utestående förlagslån, deraf en del äro utlemnade på tjugu års tid, så vore allt detta liktydigt med ett litet uppskof på tio å femton år med all förenkling af Kommerskollegii verksamhet. Det bör ligga i byråkratiens eget intresse att icke motsätta sig det, som Statsutskottet nu föreslagit, ty det förslaget innebär ingenting våldsamt och ingenting som förnärmar någon embetsmans rättigheter. Skulle emot förmodan denna lilla reform stöta på hinder, som göra den om intet, så framgår deraf tydligt att ingen omorganisering af Kommerskollegium är möjlig och att således den enda utväg, som återstår för dem, som önska reform i den högre administrationen, är att arbeta på undanrödjandet af hela den föråldrade institution, som för hundra:år sedan måhända förtjenade vitsordet att afse kommersens gagn och bästa.