Dagens Nyheter – 3 mars 1874, sida 2

SS VV oe Och härvid visade han Lucius enflönnlåda i skrifbordet. — Ni kommer ihåg stället? — Ja, svarade kirurgen; men jag hoppas till Gud, att det skall dröja länge, innan detta dokument behöfver framtagas. — Det der är ett artigt talesätt, söm gerna begagnas af arfvingar, genmälde Bivewright icke utan en viss bitterhöt. Men ni har varit mycket god mot mig, tillade han i en mildare ton, och jag tycker om fr. Ack, om jag kunde tro på tillvaron af oegennyttig vänskap, vore jag nästan frestad att anse min tillgifyenhet för er besvärad: — Jag besvarat den, min herre, hjertligt och varmt, yttrade Lucius. Ert underliga väsen höll oss på något afstånd från -hvarandra ; men sedan ni började behandla mig med förtroende — sedan ni öppnade ert hjerta för mig, blottade all sorg öfver fordna oförrätter, som gömmas derinem; har niefterhand dragit mig allt närmare intill er: Jag beklagar, att ni under senare delen af ert lif låtit er ledas af en falsk princip; men jag kat å andra sidan icke annat än erkänna storheten af den oförrätt, som framkallat era hämndplaner. Emellertid — på samma gång jag åtager mig det förtroendeuppdrag som jag anser gömma sig inder ert testamentariska förordnande, bedröfvar det mig-att jag skall ha ert hat