Dagens Nyheter – 2 mars 1874, sida 1

för ratipris på de undangömda platser der de funnos. : Min verksamhet var hardt nära öfvermensklig.. Jag genomreste hela kontinenten och hemförde under af konst. Jag blef ryktbar för min förmåga att kuwåna leta upp saker af sällsynt förtjenst, och samlare betalade utan knot det pris jag fordrade. Så trälade jag tills jag fann mig i besittning af ett betydligt lager och några tusen pund i kontanter. Då föll mig plötsligt den tanken in att det bästa för att bli rik var att låta min samling ligga osåld, låta den ligga till sig och på så sätt mångdubblags till sitt värde. Jag kunde ha sålt den, men jag bestämde mig för att behålla den och derigenom ega femtiotusen pund vid min död. Jag fann detta gamla hus — rymligt och afskildt, och hit förde jag mina dyrbarheter. Efter det jag kommit hit, fortsatte jag att köpa så långt mina tillgångar sträckte sig och tillökade således ännu mer min samling. — Och nu, sade Lucius, är det er afsigt att skänka er samling till något museum för att efterlemna ett minne som skall lefva qvar till kommande slägten? — Nej, någon sådan tanke hyser jag ingalunda, svarade den andre, Jag sade det en gång åt er, men det var ej mitt alvar. Nej Lucius, min dröm och mitt hopp från den tid min son öfvergaf mig var att samla en stor förmögenhet — ni förstår en för