Dagens Nyheter – 21 februari 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. I tyska riksdagen hafva den 16 d:s två händelser af vigt inträffat: den mycket omtalade militärlagens hänvisning till en kommission af 28 ledamöter samt de elsassiska deputerades uppträdande vid riksdagen. Det var med spänd väntan man motsett deras ankomst och den hållning de skulle komma att intaga. Resultaten af valen i Elsass och Lothringen utföllo mot den tyska regeringen och detta ej blott med afseende på de nämda provinsernas annekterande till Tyskland, utan ock med hänsyn till den af Bismarck följda kyrkopolitiken, i det alla valen stodo i religiöst hänseende på centrumpartiets sida. Den opposition man väntat inträffade ock genom det förslag, som aftre deputerade framställdes om anställandet af allmän folkomröstning i Elsass och Lothringen rörande deras införlifvande med Tyskland. Man kunde väl med temligen stor visshet inse på förhand att ett förslag i sådan anda skulle tillbakavisas, då det ju innehöll ett farligt prejudikat för ålla sedan 1866 företagna annekteringar, men det var i alla hänseenden af mer än vanligt intresse att se. med hvilken kraft de deputerade uppträdde för sitt förslag samt, hvilka partier inom riksdagen som understödde dem. Det föreligger oss ej för närvarande annatfän ett telegrafiskt meddelande om utgången af de: batten, men man kan redan deraf se den anda som är rådande bland de elsåssiska deputerade och med hvilken innerlighet de hänga fast vid sitt gamla fosterland, Deputeraden Teutsch yttrade till och med att Tyskland genom sin annexion skridit öfver gränsen för allt hvad allmän rätt är; han blef i anledning af detta kallad till ordning, men afgaf icke desto mindre straxt derefter den djerfva förklaringen att han och hans medbröder kommit för att förkunna sin tillgifvenhet för det frånska fäderneslandet: Vi kunna efter de våldsatiheter som öfvergått oss ej erkänna eder för bröder. Framtiden skall endast medföra nya krig, nya offer. Debätten slutades snärt derefter och förslaget föll, men likväl under lifligt deltagande af flere partier, som röstade för detsamma, nemligen polackarne, socialdemokraterna, Kryger, Sonnemann och Ewald. Tysklands ställning i Europa. Beträffande den andra vigfiga frågan i den tyska riksdagen, militärlagen, har regeringen sedan förra året ej intagit någon förändrad ställning till densamma, oaktadt den grund, på hvilken denställt sig, redan då väckte betänkligheter hos riksdagens liberala parti. Lagens sförsta paragraf lyder: Härens, fredsstyrka af menige man och officerare består af 401,659 man, tills :en. ans nan:lag utfärdas. Deträr just detta tillägg tills en annan lag utfärdas som framkallat de liberales motstånd. Ty genom att fastställa tills vidare en normal. styrka af 401,659 man blir riksdagens skattebevillningsrätt endast illusörisk, då militärbudgeten är just den enda finansiella post som riksdagen: pröfvar. De liberala grupperna hafva ej ännu hållit någon konferens om denna vigtiga fråga, men nran tror, att deras ledare äro alla temligen ense om att den första paragrafen är i sin nuvarande form oantaglig. Den TIiberala majoriteten vill ej bekämpa den bestämda härorgavisationen, men den vill ej heller binda landet till en så hög årlig utskrifning utan rättighet att begära fredsstyrkans nedsättning, när den politiska situationen i Europa gör detta möjligt. andra sidan medgifver man, att armåorganisationen vinner betydligt i fasthet, om man har en normalstyrka. Att centrumpartiet, socialdemokraterna, polackarne m. fl. skola nyttja tillfället att angripa regeringens politik är klart. Framstegspartiet åter har redan beslutat att ej förena sig med oppositionen i denna för hela rikets väl vigtiga sak. Ej få liberala tidningar äro af den meningen att det blott gäller att få en antaglig form för första påragrafen, då det aldrig kan vara det riksvänliga partiets mening att opponera sig mot lågens reella innehåll. Vid behandlingen af den nämda tyska militärlagen uppträdde general Moltke med ett längre tal, deri han sökte vederlägga de invändningar som af motståndarne till lagen blifvit gjorda och -vände. sig särskildt mot hvad en deputerad af.framstegspartiet, Richter, yttrat. Han framhöll nödvändigheten af att Tyskland egde för framtiden en bestämd normalstyrka. Han yttrade att statens uppgift är att försäkra sin egen tillvaro i det yttre. Men detta kan blott ske om man har makt att göra det. Småstater kunna stödja sig på sin neutralitet och internationella garantier; en stor stat består deremot blott af sin kraft och fyller blott då sin uppgift när I den är rustad att upprätthålla sin frihet och sin rätt, Talaren öfvergick sedan till Tysklands. förhållande. till utlandet, för att. derigenom rätt kraftigt motivera nödväbdigHeten af den i militärlagen innetållfa armedrgani sationen. Hå yttrade: Hiru förkåller det sig väl med vår ställning till utlandet? Det är möjligt att em senare, lyckligare, getieration, för hvilken! vi nu bära bördorna, an-höppas att blifvatvitt den väpnade freden, som nu redan länge