Dagens Nyheter – 21 februari 1874, sida 2

tyska kejsardömets återupprättelse kan icke på en kort tid fullbordas. Hvad vi under ett halft år med vapen tillkämpat oss, skola vi under ett halft århundrade nödgas med vapen beskydda, att det ej åter må ryckas ifrån oss. (Starkt bifall). Mine herrar! Låtom oss icke hängifva oss åt några illusioner. Sedan vårt sistalyckliga krig hafva vi öfverallt vunnit aktning, men ingenstädes kärlek. Hvaårt Vi vända våra blickar, möta vi misstroende och fruktan att Tyskland, sedan det har blifvit mäktigt, skall för framtiden blifva en obehaglig granne. Af denna misstro och brist På tillit, äfven om det blott vore inbillning, kunna lätt verkliga faror uppstå. Ännu i denna dag skall man i Belgien finna många franska sympatier, men mycket få tyska. Man har i detta land ej ännu fått ögonen öppna för att den belgiska neutraliteten blott har en farlig fiende. och en verksam beskyddare. : I Holland har man åter börjat upprätta öfversvämningslinien — mot hvem? Jag vet icke. I Tyskland-har, såvidt jag vet, ännu ingen menniska tänkt på att anektera Holland. Det är sannt; vi hafva en gång i århundradets börjån eröfrat denna linie, men det var icke för oss sjelfva, det var för Holland, 1en liten mycket spridd engelsk broschyr, som författades för att göra engelsmännen uppmärksamma på felaktigheterna i deras milissystem, skildras följderna af en landstigning i England, icke från det midtemot liggande Frankrike, utan från Tyskland. I Danmark tror man sig behöfva föröka skärgårdsflottan och befästa landstigningspunkterna på Sjeelland, derför ätt man fruktar en tysk landstigning. . Än heter det att vi vilja eröfra de ryska östersjöprovinserne, än att vi vilja draga Österrikes tyska befolkning till oss. Och nu, mine Bberrar, vill jag också se på vår möst intressanta granne. Frankrike har ju blifvit bragt till den nödvändigheten att omskapa hela sitt krigsväsende. Medan våra armåer stodo i Frankrike hafva vi haft nästan hela den franska hären hos oss, hafva förplägat, födt och klädt den, och hafva till slut vid freden åter öfverlemnat denna arm till Frankrike, der den nu bildar en god kärna för alla nya omskapningar: Härefter öfvergår general Moltke. till att visa huru Frankrike imiterat alla Tysklands militära inrättningar och påpekar hurusom Frankrike i detta ögonblick -har en aktiv armå af 1,200;000 man sämt en landtstorm af öfver en million. Talaren visade ock hvilka stora uppoffringar såväl den franska staten i sin helhet somock de enskilda kommunerna göra för återupprättelsen och ökandet af härens styrka. Häri såg man en bild af stäibhningen i Frankrike. Dock trodde talaren att ett stort fertal af dem som bure dessa storä bördor buro dem, just derför att de voro gedomträngda af öfvertygelsen om den obetvingliga nödvändigheten att först och främst skydda-freden. Talaren öfvergick derefter till ätt visa olämpligheten af ett milissystem och påpekade såsom exempel derpå Washingtons omdömen -derom-ochförkastande -deraf samt huru man i Frankrike gjort två försök dermed, men u!an framgång. Han återgick sedan till framhållaridet af den nu ifrågasatta militärlagen såsom innehållande det rätta och det nödvändiga för att med lugn kunna motse ett angrepp utifrån. Han slöt sitt tal med följande ord; Mina herrar! Till och med den bäste kan ej lefvåi fred, när häbs gränne ej villdet. Men jag hoppas, att vi skola visa verlden att vi blifvit en mäktig nation, en fredsälskande nation, en nation som ej längtar efter krig för att förvärfva beröm och som ej-Heller längtar derefter för att göra eröfringar. Jag vet verkligen ej heller hvad vi skulle göra med ett stycke af Rysslånd eller Frankrike. Jag hoppas att vi under en följd af år ej blott kunna bevara, utan ock påbjuda fred. Kanske kan då verlden: blifva ölverbevist om att ett mäktigt Tyskland midt i Europa är den bästa borgen för Eurbpas fred. Men för att kunna påbjudafred. måste man vara rustad till krig, och efter min tanke skola vi genom vår omrösthing nu förklara, antingen att vi under nuvarande politiska förhållanden i Europa icke behöfva en stående och krigsvan Här eller bevilja hvad som nödvändigt behöfs dertill. FAR I KR ARN ID Se GÅ GEA ERESENNEEST TIN MHungersnöden i -Endien. Allt dystrare blifva underrättelserna från Indien. Times innehåller telegråfiska meddelanden derifrån; enligt hvilka den gräsligaste nöd Herrskar i Gomckpoome. En arbetare kan för en dags arbete endast köpa sig nå-gra skålpund ris. Barn; halfdöda af hunger, föras till missionsanstalterna. .Inorra Meorsredabad erhålla arbetarne endast-en: måltid om dagen. Öfver -100,000 arbetåre äro sysgelsatta vid de offentliga årbetena, oberäknadt döm, som äro anställda vid kanalerga och jernbanorna. Folket lefver isstor. oro.— en hungersnöd, liknande den på trettiotalet, tyckes stå för dörren. Frankrikes befotlkningsstatistik. År 1872. utgjörde invånarnes antal 36,102;921, hvaraf.215865,625 stadsbor. År 1866 hade. Frankrike inalles :38,067,064 invånare. Af de nämda 36 millionerna kunde 13 millioner hvärken läsa eller skrifva, 35 jmillioner tillhörde den Kkatölska, 580,000 den reformerta och 49;000 den judiska religionen. Der funnos 25,000 sinnessjuka män och 20,000 sinnessjuka qgvinnor; dessutom 20,000 manliga öch15,000 gqvinliga idiöter, 18,000 manliga och 13,000 qvinliga blinda,