Dagens Nyheter – 18 februari 1874, sida 1

FJORTONDE KAPITLET, Lucius hade morgonen derpåett långt samtal med fru Bertram, och han och Geoffrey lemnade tillsammans Stillmington med aftonens iltåg, — Geoffrey i afsigt att begifva sig till Kristiania för atti Norge skjuta ripor och dymedelst söka, om möjligt, dämpa sin hopplösa kärleks qval, — Lucius för att återvända till sitt enformiga lif såsom distriktsläkare, ett lif, som förljufvades allena af de lyckliga timmar han tillbragte i Lucillas sällskap. Efter framkomsten till London suto de länge och förtroligt samspråkande på Kosmopolit-hotellet. De talade om framtiden, och allteftersom de språkade, grodde åter hoppet i Geoffreys bröst. Icke alltid skulle, så trodde han, den qvinna han älskade vära otillgänglig för hans böner. — Jag skulle knappast kunna fördraga att lefva, sade han, hade jag ej ett hopp, som dock kanske är en villa äfven det, — hoppet att hon ändå -Iskar mig. — Jag vet att hon gör det, sade Lucius, och de båda männen tryckte varmt hvarandras händer. LUVOIUS DAVOREN, 33