Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 1

— Ja, den syster, hvars namn ej på åratal gått öfver mina läppar, men som jag dock aldrig upphört ätt älska. Min syster Janet, som för åtta år sedan lemnade mitt hem, utan att Vi rätt visste BKvarför, och hvars oförrätter jag då svor att hämnas, — Huru länge har du vetat detta, att min fru Bertram och din syster voro samma person? ; — Först från det jag kom till Stillminton för att se till den lilla flickan: — Der är således förklaringen öfver hennes rörelse den natten. Gud vare lof! käre, gamle Lucius — och nu, då du älskar henne, liksom du kåller af mig, din vän och kamrat från barnaåren — begagna ditt inflytande öfver henne, öfvertala henne att bannlysa hvarje minne af den der uslingen, att slita hans bild ut ur sin själ, såsom hade han aldrig funnits till. Jag har redan försökt detta, men förgäfves. Jag trodde att din kärlek skulle kunna göra hvad mina argumenter ej förmådde. Jag fruktar dock, att saken är Hopplös. Men det är min skyldighet Såsom broder att finna denne män, om det är möjligt, och förvissa mig om, huruvida äktenskapet var lägligt eller ej. Det är möjligt att han blott af elakhet sagt Janet att han håde en annan hustru.