Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 1

Visserligen har man efter franska-revolutionen och i mån af stigande upplysning kommit till inseende af åtskilliga rättigheter; hvilka borde tillhöra möenniskan såsom menniska blott; men praktiken .motsvarer ej ännu på långt när teorien och lusten att krypa för sjelfskäpade idoler tefver än ibland folken: Den inbördes afunden; den eljest ömtåliga och ofördragsamma egenkärleken anser sig ännu i följa af ärfde fördomar kunna utan förnedring nedlåta sig till ett slags förgudande af; de högst eller högt uppsatta och till ett ovärdigt fi kande: efter blotta personliga ynnestbevis. Äfven hos oss är det blott alltför vanligt att inbillade värden skattas högre än verkliga. Att påpeka dessa olater, så ovärdiga: ett fritt folk, och att framställa förhållandena i deras rätta ljus måste anses såsom hvarje redlig fosterlandsväns rätt och pligt. Att ställa konungen och regeringen såsom herrskarmakt öfver eller gent emot folket, det är att ställa dem utom, detta. De stå enligt vår tanke inom folket, De tillhöra det. Endast med en sådan åsigt kan man komma derhän, att den enes vilja och syften bli det andras. För att icke tala om den republikanska styrelselormen såsom. till sin id den-enda rätta, så snart menskligheten: blir för den mogen, kommer enligt nyssnämda åsigt det missaktade och .missförstådda ordet demokrati eller folkstyrelse att beteckna någonting ganska både riktigt och aktningsvärdt. Regeringen måste betraktas såsom ett fullmäktigskap, ett uppdrag med förbindelse att aktgifva på kommittenternas önskningar och att i deras intressen bevaka egna. Sådant hindrar hvarken att folket i sina fullmäktige akter sig sjelft eller att :dessa fortfarande känna sig såsom en del af folket. Graden af förtro