Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 2

: Kungliga Stora teatern. : Kungarne på Salamis. I Detta verk utkom, som bekant, i tryck i början af sextiotalet och vann genast, oak tadt det främmande i ämnet, en stor popularitet. Det fanns snårt icke någon bildad familjkrets, i hvilken icke Kungarne på Sulamis blef med vederbörlig rolfördelning deklameråd, kanske dock hufvudsakligen i följd af språkets ovanliga skönhet samt den klassiska trimeterns rytmiska välljud och dess lämplighet för deklamatorisk läsning. Stycket var alltså ingen nyhet för publiken och många gingo väl till den första representationen för att höra huru fru Hvasser, hrr Swartz och Elmlund skulle framsäga sina roler. Det var sålunda icke underligt att publiken mottog stycket utan detta lifliga uttryck af förtjusning som det sköna i förening med det rya medför, Nu är också frågan om icke den större delen af åskådarne endast och allenast trott sig se en skön tafla ur den grekiska hjeltesagan. Detta kan dock väl icke ha varit författarens afsigt att framställa; ty en så innerlig, lyrisk romansförfattare som Runeberg, huru stort välde han än eger öfver uttrycksmedlen och huru plastisk än hans diktning må anses, RR NS QR NR RON PETE BG OSA LA (RA SÅ ND AY NED ER