Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 2

PER WILHELM BERGSTRAND. Denne nyligen aflidne vetenskapsidkare härstammade från en gammal slägt i Vestmanland, hvars nästan alla manliga medlemmar före honom varit handtverkare och af hvilka fyra dött utomlands. En farbroder till den aflidrie, hvilken liksom flertalet af slägten var begifven på utländska resor, blef tolk först åt kejsar Alexanders gemål vid hennes första resa till Ryssland samt sedermera åt Gustaf den fjerde Adolfs gemål och dog i Petersburg, gift med en vacker lifegen flicka, som han friköpt. Per Wilhelm Bergstrand var den förste i slägten som egnade sig åt studier och lefde i motsats mot sina förfäder och anförvandter liksom snäckan i sitt skal. Hans längsta utfärd ur Vestmanland blef till Stockholm, då han skulle tacka konungen för ett erhållet pastorat (Hjulsjö) och helsa på sin gamle vän, kammarherren von D I den lärda verlden var han känd genom sina många och tillförlitliga vetenskapliga arbeten, af hvilka dock det kanske allra bästa aldrig blef utgifvet (enläroboki astronomi i tre delar med talrika teckningar). Många andra goda arbeten äro ännu outgifna, och hans oerhörda produktivitet liksom noggrannheten af hans uppgifter kan endast förklaras deraf, att han, utom en ovanlig fit, egde den förmågan som till exempel också professor Palmblad besatt, att samtidigt studera ett ämne och skrifva deröfver. Deraf erhöllo också hans skrifter en klarhet och en lättfattlighet, så att de kunde sättas i händerna på barn. Som han redan i yngre år hade dålig hörsel, kunde han i Upsala ej bevista föreläsningar utan studerade på egen hand och aflade aldrig några högre examina. Han var sjelfbildad och hörde aldrig till någon skola eller något parti eller kotteri, i hvilket fall han ej kunnat undgå att vinna yttre utmärkelser, hvilka nu alldeles uteblefvo. Trots sina utmärkta och erkända egenskaper skulle han hvarken hafva blifvit känd såsom författare eller erhållit det pastorat, hvilket han ytterst samvetsgrannt: skötte, om ej goda vänner, honom ovetande, verkat för honom. Hans tillbakadragenhet är så mycket mer märklig; som han var en ytterst angenäm sällskapsman, ej minst bland fruntimmer. Trots en mycket späd och klen kroppsbyggnad uppnådde han högre ålder än någon manlig medlem af slägten före honom. Detta kan förklaras af ett ordentligt lefnadssätt och af den frid som följer det ideela lifvet i studerkammaren. Hans slägt hade aldrig varittalrik, och af nu efterlefvande fyra manliga medlemmar deraf ha endast två enligt hans exempel studerat. De äro hans brorsöner, ingeniören Bergstrand (Bias), samt en nyligen blifven juris kandidat. En afliden brorsdotter; var gift med. skalden Vietor Emanuel Öman. I sin undangömda vrå hade dock Bergstrand en ej obetydlig litterär och vetenskaplig korrespondens. Så väckte dett. ex. ej ringa uppseende i den lilla staden Linde, att en resande finsk vetenskapsman kom dit och uppsökte den lille lärde rektorn med ett rekommendationsbref frän Paris: