Dagens Nyheter – 10 februari 1874, sida 1

landtmannapartiet, hvilket ju i en framtid möjligen kunde erhålla öfvervigten i anslagsfrågor, skulle vara illasinnade nog att begagna sig af sin makt öfver penningpungen att i afseende på den blifvande armeotganisationen : göra -ändringar eller indragningar, hvilka regeringen, som naturligtvis mycket bättre förstår. landets och folkets sanna ins tressen, ej kan gilla... Derför bör den blifvande armtorganisationen på grundlagsenlig väg omgärdas med en sådan helgd, att dylika oförnuftiga tilltag i en framtid blifva omöjliga. Sålunda kunde det föreslagna tillägget erhålla en antaglig förklaring. Emellertid skulle vi ej kunna förtänka riksdagen, om densamma, -då den väl em gång komme ifrån indelningsverkets i alls fall så ofta missbrukade och kränkta orubblighet, ej skulle vara särdeles angelägen att i afseende på den blifvande armorganisationen ännu en gång låta binda händerna på sig. Må man aldrig förglömma, att blott det folk kan vara verkligt fritt, hvars represen tation har en. otvifvelaktig makt att efter behag på anslagsväg öka eller minska arm6n. Det engelska folket voterar för hvarje år särskildt sin armelag, och historien visar att det derutinnan har handlat klokt. Så göra äfven alla atidra fria nationer. Hos oss torde det vära så mycket beböfligare, söm regeringen i alla fall genom sitt deltagande i värnepligtslagens stiftande har mer än tillräckligt inflytande på armöorganisationens beskaffenhet. Förvånande måste i alla händelser synas, att regeringen redan nu, innan man känmer det nya armåförslaget, framlagt ofvanomrörda förslag till grundlagsändring. Månne det ej varit tillräckligt tidigt nästkommande riksdag, då det lika väl i laga tid skulle kunnat blifva hvilande? Ett bifall till detsamma vid innevarande riksdag skulle just vara att köpa grisen i säcken.