Dagens Nyheter – 10 februari 1874, sida 1

Såsom bekant, har regeringen genom en k. proposition till innevarande riksdag föreslagit ett tillägg till 80 af Regeringsformen. Denna 8 lyder nu: Krigsmakten till. häst och fot, såväl som båtmanshållet af rotering och indelning, förblifver vid de med landet och städerna upprättade kontrakter och indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intill dess konungen och riksdagen finna nödigt någon ändring deruti samfäldt göra; kunnande, ingen ny eller tillökad rotering, utan genom konungs och riksdags sammanstämmande beslut, tillkomma. Tillägget lyder: Varder genom särskild lag, med indelningsverkets upphäfvande, annan grund lagd för ordnandet af krigsmakten till lands och sjös, då må ej ändring i sådan lag göras utan af konungen och riksdagen samfäldt. : Motiveringen för behöfligheten af detta tillägg är följande: Derest nu indelningsverket varder afskaffadt samt försvarsväsendet bygdt på andra grunder, skulle nämnda ) S, om den qvarstode, komma att sakna all betydelse samt endast handla om förhållanden, hvilka icke mera finnas till. . Redan häri ligger ett skäl till grundlagsstadgandets förändring; men ett ännu vigtigare finnes. Den ifrågavarande innebär nemligen för närvarande ett ömsesidigt skydd för konung och riksdag i afseende å indelningsverkets hufvudgrunder, och enahanda säkerhet bör till försvärsverkets betryggande åstadkomMas i fråga om den organisation, som skulle komma att ersätta indelningsverket. Detta är allt. Man måste medgifva att denna motivering är särdeles enkel, ja så enkel att den nästan är knapphändig. Men hvad värre är: den bar det felet att alldeles-strida not vanlig logik. g Det företa motivet för tillägget är, att parägrafen, om indelningsverket afskaffades, gkulle sakna all betydelse samt endast handla öm förhållanden, hvilka icke mera finnas tills. Mycket riktigt: Men enligt vanlig slutledningskonst borde den då utstrykas ur grundlagen och icke ändras. Det andra motivet är, att emedan ifrågavarande paragraf inneburit ett ömsesidigt skydd för konung och riksdag i afseende på indelningsverkets hufvudgrunder; så skulle enahanda säkerhet vara nödvändig i afseende på den blifvande armtorganisationen. Om förlåtelse! Men detta blir ej slutföljden. Genomläser man den i början -anförda 80, så finner man att den ömsesidiga säkerheten; som ligger i grundlagens bekräftelse, der gäller de afslutade kontrakterna öch indelningsverken, hvilka senare för alla berustade (hemman äro af samma kontraktsenliga natur som de förra i afseende på roterade homman: rr , Då nu inga vidare kontrakter kunna ifrågakomma rörande den nya armåorganisationen, utan densamma kommer att afgöras dels i afseende på beväringslagen såsom en allmän lagfråga! af kohung och riksdag gemensamt, dels i afseende-på de årliga kostnaderna, såsom anslagsfråga äf riksdagen allena, så följer deraf, att grundlagen ingenting har med den saken att skaffa och att således ej ofvanstående motiv duger såsom skäl att omgifva den nya armtorganisatiqpen med grundlagsenlig helgd. Emellertid vilja vi göra regeringen den rättvisan, att vi ej tro den vara så klen i logiken, att den utan några andra skäl än de i k. propositionen: omnämda föreslagit tillägget. Ett dylik annat skäl, som den ej funnit lämpligt framdraga, torde finrias. Och någon ledning i afseende på dess beskaffenhet torde äfven kunna erhållas, om man närmare begrundar det något besynnerliga och oförsigtiga uttrycket till ömsesidigt skydd. Visserligen tro vi ej uttrycket vara så illa menadt, att regeringen; folkets tjenare och verkställare af dess vilja, skulle behöfva något skydd eller någon säkerhet mot folket, och ännu mindre att folket skulle behöfva detsamma mot regeringen. Men det låter tänka sig, att tegeringen misstänker, det folkets representanter, och bland dessa det ej särdeles väl anskrifna TN etsade os FR led vn sr KR ER