Dagens Nyheter – 10 februari 1874, sida 1

NIUNDE KAPTIILET. Under detta samtal hade Hössack och hans vän hunnit fram till deras bestämmelseort. Boden hade varit stängd en stund, men dörren stod på glänt och ett svagt ljussken trängde fram genom öppningen. De voro väntade. Fröken Grabbit satt på sin vanliga plats bakom disken, gäspande öfver en gammal söndertrasad roman. — Åh, är det doktorn! utropade hon glad. Viljen I vara så göda och stiga upp för trappan. Min mor är hos den lilla fliekan, som sofver godt. Jag är säker på att en lycklig vändning har inträffat i hennes sjukdom, . — Är fra Bertram deruppe? frågade Gedoffrey. — Nej, hon har lutat sig en smula på soffan derinne, sade flickan, pekande på den stängda dörren till det lilla rummet innanför böden. Hon var helt och hållet utmattad, och min mor öfvertalade henne att försöka att hvila sig litet. Min mor skall taga emot alla era instruktioner, tillade hon, i det hon vände sig möt Lueius. Denn6 gentleman bugade sig, men sade intet. En underlig moder, den här! Alla andra mödrar brukade ängsligt fösta sig vid LUCIUS DAVOBEN,. ?6