tit sig. Hrr Dörum och OCallmen göra nog allt hvad göras kan af de båda bröderna; och hvad särskildt hr Dörum beträffar skola vi vid första bästa tillfälle egna hans verksamhet och det sätt, hvarpå k. teatern förstått att göra sig densamma till godo, ett utförligare kapitel, hvilket vi anse hr Dörum ha gjort sig förtjent af. Hr Axelson syntes oss i det obetydliga parti han fått sig ålagdt gifva så vackra löften om en blifvande skådespelare, att vi våga tro det publiken med nöje skulle snart se honom i en roll, af hvilken man kunde få tillfälle att bedöma hvad utsigter teatern kan ha att i honom finna den af dessa många, som så länge förgäfves blifvit efterletad. Fröken Wretmark är att beklaga då hon i en så obehaglig och intetsä ande roll blif