Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 2

känner mig yttefligt ensam. Ingen menniska har nog blott af sig sjelf. Gif mig tillstånd att då och då tillbringa en afton: här och låt mig såsom en vän följa ert helsotillstånd. Ni säger att den betalning ni kan erbjuda mig är blott helt liten. Så mycket bättre för både min och er. värdighet, om den blir ingen alls, — Ni talar vackert, svarade Sivewright. Men det är ju vanligt att man så gör. Jag har en sondotter der, gomni kanske föreställer er skola bli min arftagerska. Om hon blir det, kommer hon attärfva endast mina samlingar, och till och med mitt omdöme kan misstaga sig om deras värde. Betrakta henne i alla händelser såsom icke å prendre — ställ henne utom frågan helt och hållet. — Farfar! utropade åter flickan förebrående, denna gång rodnande af ovilja. — Det är bäst att tala rent ut, Lucilla. — Eftersom ni ej kan se mig i någon annan dager än såsom den der -jägtar efter ekonomiska fördelar, sade Lucius, resande sig upp, så göra vi bäst i att afsluta vårt samtal. Det fins godt om läkare i granskapet. Ni kan bland dem lätt finna en rådgifvare. Jag bjuder er farväl. f4— Stopp! ropade Sivewright, då kirurgen, ytterligt sårad, gick mot dörren. Jag ville på intet sätt förolämpa er. Men ni erbjöd mig er vänskap och det var bäst att ni fick veta på hvad vilkor jag skulle vilja.