Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 2

mottaga ert erbjudande. Nu vet, ni att jag har inga penningar att lemna efter mig åt någon ; tro ej att jag är en girigbuk derför att jag lefver fattigt och knappt; det är ett allmänt misstag — och vet att min sondotters framtid redan är afgjord. När ni nu vet detta, erbjuder ni mig fortfarande era tjenster såsom läkare för intet? Önskar ni ännu en plats vid min härd? — Jag gör det, svarade den unge mannen med en hastig, ofrivillig blick på Lucilla. — Må ske då såsom ni vill. Hädanefter eger ni fritt tillträde till detta hus. Min dörr, som så sällan öppnas för främlingar, skall. icke stängas er för. Skulle. ni anmärka omständigheter i vårt lif, hvilka förvåna er, så besvära er ej med att grubbla på dem. I sinom tid skall ni få veta allt. Var en bror för Lucilla — han räckte främlingen frimödigt sin hand vid dessa ord — och blif en son — detta sades med en djup suck — åt mig, om ni kan. Jag sade er häromdagen, att jag tyckte om er röst, att jag tyckte om ert ansigte. Nu vill jag gå ännu längre och säga: jag tycker om er. — Jag tackar er; svarade Lucius allvarligt, detta är just hvad jag behöfver Jag betviflär huruvida jag har några närmare slägtingar här i verlden, och jag känner blott en man, som jag anser såsom en vän Jag menar derför mycket med ordet