Dagens Nyheter – 2 februari 1874, sida 2

tillgångar äro knappa, såsom ni väl kunde se af det som omgaf mig i mitt hem, och jag kan betala blott föga mer än de fattigaste bland era patienter. , Jag säger detta helt öppet nu, på det :WE någon missbelåtenhet å er sida framdeles må kunna inträffa. Er etc. Homerus Sivewright. Är den gemle mannen en girigbuk eller är han en entusiast, som har offrat sig sjelf och sftt barnbarn åt sin kärlek för konsten, tänkte Lucius, i det han försökte att se saken ur ren affärssynpunkt, emedan han halft skämdes för den plötsliga förtjusning, som hade bemäktigat sig honom, då han fann att Sivewrights bref var så godt som ett slags pass, som skaffade honom tillträde till Lucillas hem. — Jag vill gå så snart jag ätit middag, sade han, ringande på den gamla Klockan. Men hvem vet om den der envisa gubben skall låta mig få se hans sondotter. Måhända skall han blott sätta sig i en helt yrkesmessig beröring med mig, låta den der gamla qvinnan föra mig upp i rummet, der han ligger, samt låta ledsaga mig utigen, uan att jag får se så mycket som en skymt af Lucillas tankfulla anlete. Men han skall väl knappast kunna betala mig. klent och till på köpet behandla mig illa. Jag vill be om tillåtelse att få besöka honom såsom en vän, och då skall han måhända mjuknajen smula