Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

mitt sensorium — det är termen, är det icke? — v ndas under tyngden af all denna klassiska musik, dessa x majores och z minores och så vidare. Ibland fann jag henne i någon aristokratisk salong, ibland i salarne vid Hannover-Square. Det är ett fördömdt strängt arbete. I morgon måste jag vara i St Georges Hall i Liverpool. — Men, min käre gamle Geoffrey, kan någonting vara mera dåraktigt utbrast Lucius, helt och hållet glömmande den gamla rostiga porten vid Shadrack-road, fill hvilken det renaste medlidande så ofta dragit honom. — Ja — jag vet icke, men jag kan icke hjelpa det. — Vet du något närmare rörande detta fruntimmer? . — Allt hvad jag genom enskilda efterforskningar möjligtvis kunnat erfara, och ändå är det ytterst litet. Hon är enka — — Något som åtminstone icke bör kunna öka din förtjusning. — Hennes namn är Bertram. — Tvifvelsutan antaget. — Mycket möjligt. Hon har sin bostad vid Keppel-street och lefver ett i yttersta grad tillbakadraget lif med en liten flicka. Jag såg barnet en morgon, en engel om sju eller åtta års ålder, med fladdrande lockigt hår, blå LUOIUS DAVOREN, 18