Dagens Nyheter – 31 januari 1874, sida 1

EST CSR PA ATS SANNA bankerna på det hela rätt betydligt ökats. Riksbankens depositioner mot ränta hafva ökats under fjerde qvartalet med 2,700,000 rdr. De enskilda bankernas depositionsräkning har tillvuxit med 3,761,000 rdr, hvaremot de bankinrättningar, för hvilka delegarnes ansvarighet är begränsad, förlorat i depositioner 2,727,000 rdr. På det hela ha således de enskilda institutionerna, oaktadt den höga ränta de erbjudit allmänheten, icke sammanlagdt erhållit mer än 1,034,000 rår. Häraf framgår att när riksbanken bestämmer sin ränta till fem procent, så uppstår straxt en allmän räntestegring. Lyckligtvis har det visat sig, att en återgång till lägre räntesatser snarare torde vara att förvänta än någon under november månad vågade hoppas. Riksbanken nedsatte. sin depositionsränta den 8 januari från fem till 41; procent, och genast förmärktes en lättnad. Åtskilliga landsortsbanker skyndade att följa exemplet, och för ett par dagar: sedan har Stockholms enskilda bank upphört att gifva fem procent för nya depositioner. Att yngre bankinrättningar ännu betala 1, procent högre depositionsränta torde snarare få anses beteckna en täflan dem emellan än utgöra något bevis på penningställningen. Emellertid utöfvar det ett menligt inflytande att bankinrättningar med obetviflad kredit hålla samma inlåningsränta som riksbankens utlåningsränta. Den senare återgifver nu riktigare än den förra penningmarknadens ställning. Den nära beröring, genom hvilken nu för tiden alla civiliserade länders penningmarknader äro förenade, bidrog också till att här under senhösten ingifva någon oro. Nioprocentsdiskontot i London lämpar sig illa för skämt, ty det kunde möjligen hafva medfört att köpare af svenska produkter icke hade kunnat uthärda den försvårade ställningen, utan blifvit tvungne att inställa sina betalningar, hvilket naturligtvis skulle förorsakat ett förskräckligt bakslag. Lyckligtvis klarnade den sidan af horisonten utan alla våldsamma brytningar, och detta inverkade fördelaktigt äfven på Sverige. Emellertid, var stämningen här sådan att åtskilliga funno anledning inbilla sig sjelfva och andra, att en fullständig revolution i många värden redan hade inträffat. Man tillropade sina vänner: Sälj! sälj edra aktier! ty ännu kan något för dem. erhållas, men de komma att falla ännu mycket mera. Det var naturligt, att prisfall först skulle drabba aktier, emedan de äro lättast att omsätta, men icke vittnade det om mycket klarseende, då man förutspådde att aktier uti de anonyma bolag, hvilka ega full rätt att drifva crdit-mobilier-affärer, först och mest skulle förlora i värde. Det är just sådana institutioner, som förtjena mest på högt uppdrifna räntor, och det har också visat sig, att dessa aktier i stället för att ytterligare falla i pris sedan oktober månad, då de såldes billigast, redan nu betalas med femtio riksdaler högre pr aktie än då. När dylika institutioner icke drabbats af någon känbar förlust, när de styras af insigtsfulle män, öch när de ega den fullkomligaste valfrihet i sina affärer, saknas all anledning taga för gifvet att dessa papper skulle hafva undergått någon värdeförminskning derför att bankernas inlåningsränta blifvit höjd och såsom en naturlig följd deraf äfven utlåningsräntan stegrats, Decemberqvartalsliqviderna — försiggingo med vida mindre svårigheter än vid septemberqvartalets slut. Det nya året började under mycket lugnande företeelser i penningmarknaden. Med !, procent nedsattes diskontot redan första helgfria dagen af hufvudstadens banker, utom riksbanken, som icke äskat mer än ä!f, procent för tre månaders vexlar. Men riksbanken nedsatte sitt diskonto från 5!; till 5 procent den 8 Januari och sedan dess är tendensen nu tydligen för en billigare räntefot. Men med kännedom om den storartade verksamhet, som fortgår inom näringslifvets alla grenar, bör man icke taga för gifvet hvad man önskar, utan jemväl taga i betraktande hvad som fordras för penningmarknadens het a ; är, fö 2iryggande, och detta är, förutom varsamhet och