Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 2

af blott några få spridda timmar af lycka, allt för sällan återkommande i det-dystra, sorgfulla hela, som :kallas. lif. då — Kärlek. vid första ögonkastet är intet annat än sen jinbillning hos poeter och mnarrar, tänkte Lucius, .men nog vore; det underligt, om jag: ej sörjde öfver att ettungt; rikt lif skall på detta sätt förqväfvas. Hans violin hade fått en ny-troilmakt öfver honom nu, då han under tillfälliga sysslolösa stunder hade lagt sina böcker: åsido och öppnade den låda; som inneslöt tjusareni Hans favoritsonater: andades ett längtansfullt svårmod, som ljöd för. honom . likt. en klas gan från en fängslad ande — den fagra prinsessan i sagan — kuriositets-handlarens sondotter., Men att tänka. på henne. sålunda; under det han drömmande spelade bort en stund; i. sitt ensliga rum, det: var: blott, sade han för sig sjelf, att känna ett naturligt medlidande för en förtryckt like. Denna böjelse för att oupphörligt sysselsätta sig med samma ämne, och dertill ett dåraktigt, eftersom hans medlidande icke: kunde vara af den -ringaste nytta för dess föremål, förtretade honom slutligen icke så litet. Så hände sig att han en januariafton: fann. sig. ledig en timme tidigare än vanligt, och då intalade han: sig: sjelf: att det klokaste han kunde göra var att gå ut för att. andas en annan luft än Shadrack-roads. a Kor