Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 2

En gästroll på schavotten. Bödeln, denna i många länder ännu nödvändiga, men med afsky sedde rättstjenare har figurerat som hjelte i mången hemsk och uppskakande berättelse. Romanförfattare, som speja efter en hemsk figur, lämplig att placera i sina berättelsers bakgrund, hafva gripit fatt i denna dystra personlighet och uppskakat sina läsares nerver. genom att skildra hans känslor före, under och efter utöfningen af hans kall och genom att berätta hans lifs mörka hemligheter. Man har sett exempel på att unga ädlingar, drifna af nödens omutliga lag, gifvit sig i lära hos utöfvaren af det motbjudande bödelsyrket; man har läst om en med stark inbillningekraft utrustad ung man, hvars olycka det blef att han upptäckte det en vacker och oskyldig flicka, med hvilken han ämnade gifta sig, var dotter till en bödel. Föricke längesedan berättades i utländska tidningar en uppskakande historia om en annan ung man, som: verkligen hade gift sig med en bödels dotter, utan att känna hennes härkomst; vid midnatt visade sig i brudgemakets fyra hörn lika många män — en i hvarje — sjelfve hufvudlöse, men bärande ett menniskohufvud i sina händer... Bruden blef vansinnig; brudgummen upptäckte att spöksynen var anordnnd af några personer, som kände till den unga fruns härkomst och som klädt ut sig för att spela de nygifta detta hemska puts. Berättelsen var