Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 1

NAR likväl ej så mycket den sårade stoltheten, som plågade hans tankar under det han vandrade hem genom dimman. — Något sådant, som kärlek vid första åsynen, det finns ej till, sade han för sig sjelf; men då en man har lefvat ett halft dussin år utan att se ett vackert ansigte, som tillhör en qvinna i hans egen sämhällsställning, då har ändå hans hjerta bra lätt att flamma upp. TREDJE KAPITLET. Lucius Davoren fann med förundran, huru mycket minnet af det der lilla vackra anletet och af denna skymt af ett hem, så olikt alla de vanliga Kemmen i BShadrackBasin-distriktet, ingrep i hans lif. Han gick till sitt vanliga arbete såsom vanligt, var lika öm mot de små barnen, våkade med samma sorgfällighet vid de fattigas sjuklåger, skötte brutna lemmar och svåra sår med samma lätta händ, med ett ord, gjorde redbart sin pligt. Men — han kunde aldrig gå förbi Cedar House utan en saknadens suck och en dröjande blick mot det klara fönstret i andra våningen. Stundom gick han ut blott för LUCIUS DAVOREN. 16