Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 1

yrande lik en vansinnig och inbillande mig vara på alla möjliga platser och bland: alla möjliga slags menniskor, huru du då var på en gång läkare och sjuksköterska, vårdare och försvarare? — Tala icke om den tiden, Geoffrey. Det finnes saker, som vore långt bättre att glömma än att minnas. Jag gjorde icke mer för dig än jag skulle ha gjort för en främling, undantagandes det att jag lade mitt HKjerta i mina tjenster, och att det nästan skulle ha brustit, om du dött. Våra lidanden och våra faror tyckas mig för bittra till och med att minnas. Jag har icke mod att blicka tillbaka på dem. — Förunderligt! utropade Geoffrey muntert. För mig äro de en aldrig sinande källa af tillfredsställelse. Jag kan knappt beställa en middag, utan att tänka på de dagar, då mina lifskrafter underhöllos — men underhöllos är för mycket gagdt — med mögligt torkadt buffelkött. Jag kan sällan öppna en ny låda cigarrer, utan att påminna mig de qvalfulla tider, då jag rökte torrt gräs, kryddadt med den smula nikotin jag kunde erhålla genom att skrapa min gBjöskumspipa. Minnet af förflutna lidanden och umbäranden gör det närvårandes beqvämlighet ännu angenämare, så tycker jag. Men jag ryser stundom, då jag kommer ihåg hur jag vaknade från mitt delirium blott för att finna dig i en brinnande hjernfeber, och