Dagens Nyheter – 29 januari 1874, sida 1

VE ————— AL —LLLVL —— ———-- ÄX Språkreform eller språkförbistring? Som bekant har under de senare åren en stor lifaktighet varit rådande inom vårt land på språkforskningens och de i sammanhang dermed stående språkreformernas gebit. I böcker och tidskrifter, broschyrer och tidningar har man sett mer eller mindre kända författare utkämpa sina lingvistiska fejder, stundom med en förbittring och hätskhet, som bort vara främmande för vetenskapligt bildade män, allrahelst då den sak, för hvilken de strida, är af den beskaffenhet, att allmänhetens intresse för densamma i längden måste slappas, då glåpord och otidigheter användas såsom stridsvapen i stället för bindande bevis och öfvertygande skäl. Frågan om ä eller e, ks eller z har dryftatst med ett odium philologicum, som nästan måste söka sitt motstycke i teologiens an: naler, Någon sofist har velat försvara intoleransen mot olika tänkande på den grund att den ådagalägger huru högt menniskan värderar ganningen, d. vi: 8. det som hon sjelf anser såsom sanning; hon omfattar sin öfvertygelse med en sådan värma, att hon — af pur menniskokärlek förstås — icke kan lida alt andra lefva i villfarelse. Håller detta resonnemang streck, så är det mycket möjligt at: våra neografert och andra språkfantaster äro ganska humana personer; men i sitt litterära uppträdande hafva de ofta inlägt en hänsynslöshet, för att icke säga ilska, som synes oförklarlig. Vi måste dock tillstå, att denna anmärkning hufvudsakligen gäller tvenne af de lärda herrar, hvilka i pressen debatterat rättetafningsfrågan, nemligen rektor Dahlbäck i Fälun och signaturen Fr. Tr., åf hvilka den förre funnit det tillständigt att i ett skolprogram föra en polemik, som vittnar mera om partisinne än om vetenskapligt intresse, och den senare — under hvilken döljer sig en Upsaladocent — med naglar och klor sökt försvara sin vetenskapliga ära i Aftonbladets spalter. Intresset för språkreformer inom vårt land daterar sig hufvudsakligen från den tid, då hr J. E. Rydqvists förtjenstfulla arbete Svenska språkets lagar utkom: Om det ock måste -medgifvas att äfven dessförinnan enstaka personer sökt att i reformatoriskt afseende inverka på det svenska skriftspråket, så hafva dock dessa sträfvanden dels aldrig varit af vetenskaplig art och dels varit af föga praktisk betydelse, då litteraturen ännu låg i sin linda. Klart är nemligen att någon språkfråga icke kunde uppstå, förrän den litterära produktionen vunnit någon betydenhet; man kan icke tala om språkreform, der något skriftligt språkbruk ännu icke hunnit stadga sig, och man