Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 1

— 97 — om hans största styrka skulle ha legat i rösten. Sedd genom den grå dimman tycktes han vara en gammal man, lång men böjd, med ett lejonhufvud och ögon genomträngande och skarpa som en örns eller falks, Han tackade läkaren helt kort och affärdade åkaren med en sträng tillrättavisning och utan att gifva honom betalning. — Ni vet hvem jag är, sade han, Homerus Sivewright, Cedar House. Ni kan stämma mig om, ni inbillar er ha blifvit orätt behandlad. Ni har dock pinat ut ur min konstitution bra mycket mer än de åtta pence ni skulle haft i lega. aren försvann i dimman, brummande men lydig. — Vid bortåt sextio års ålder fördrar icke den menskliga, konstitutionen skakningar längre. Jag skall gå hem still fots. Han syntes svag, något osäker på sina ben, och Lucius deltagande för hvarje svag och hjelpbehöfvande kom honom till undsättning. — Tag min arm tills ni nått ert hem, sade han, min tid är icke synnerligen dyrbar, — Är den icke, sade den gamle mannen, misstroget seende på honom. En ung. man i London hvars tid är honom sjelf till ingen nytta, den är på dålig väg. — Jag sade icke att min ej var till någon nytta för mig. Kanske finnes det blott LUCIUS DAVOBEN. 13