såsom nya, äro ordnade i enlighet med den nya tidens fordringar, samt poststaten, hvilken håller på att organiseras på samma fot), så är det väl alldeles omöjligt att undgå att finna det de anslag staten består förslå till god aflöning åt det hela, men att staten i allmänhet håller sig flera tjenstemän än som verkligen behöfvas, så att hvarje tjensteman särskilt får för liten aflöning att lefva på. Vi taga hofrätterna till exempel. Finns det väl någon rimlig anledning hvarför hvarje division skall bestå af fem ledamöter? Tre ledamöter skulle lika väl kunna tillämpa lagen som fem. Om detnuvarande anslaget till hofrätternas divisioner fördelades på 3 personer i stället för 5, så är det ju klart att lönen för en hvar blefve riklig i stället för knapp, utan att någon förhöjning gjordes i anslaget till hofrätterna. Men visserligen skulle det då kanhända icke gå an, som nu, att hofrätternas ledamöter arbeta endast sju månader om året. Vi ha tagit detta exempel ur högen och äro förvissade att om man går vår åldriga förvaltning på lifvet skall man finna att anslagen till de allra flesta verken likaledes äro fullt tillräckliga blott man följer den grundsatsen att intet onödigt arbete bör förrättas och inga onödiga arbetare hållas, hvilket dock naturligtvis icke kan ske utan att enhvar måste använda en större del af dagen till arbete än som, nu sker. Således: reorganisera, :så behöfvås icke ökade statsanslag!