Dagens Nyheter – 26 januari 1874, sida 1

vudstaden ar Xnappast NalMvalev. Arbetaren är sin lön värd. Ingen kan uppriktigare än vi hysa denna åsigt, och vi äro således mycket långt ifrån -att missunna det offentligas tjenare en god lön. Men lika uppriktigt mena vi att endast arbetet skall betalas, men icke en titel, en rang eller .en-inbillad förnämhet och en falsk social ställning. Må man gifva statens tjenare lika mycket i lön som den enskildes, då han har ett lika tidfordrande och lika svårt. arbete; må man till och med gifva honom något mer så länge staten fordrar, när han inträder i tjensten, att han skall ega så mycken för sitt kall öfverfödig kunskap; men må man icke gifva ännu mer derför att han står upptagen i rangordningen. Det tör för mången synas kätterskt, men skall, hoppas vi, till slut-bli ansedt mycket riktigt, då vi säga att en kopist eller kan; slist, eller en första och andra gradens tjensteman i räkenskapsverken icke är för litet aflönad med ett till två tusen rdr om året så länge hans arbete inskränker sig mest till renskrifning, brefs expedierande och annst lika litet maktpåliggande, som man på ett enskilt kontor öfverlemnar åt 18—20 års ynglingar, och så länge dessa enkla göromål ej upptaga mer än 2—3 timmar om dagen. ) Betraktar man rätt hvad en tjensteman i högre grad, t. ex. kamrerare eller registrator, har att göra under fyra timmar af dagen, lär man också komma till insigt af att 3,000 till 3,500: rdr är en riklig betalning för så föga själsoch kroppsslitande arbete. (En skicklig bokförare på handelskontor i Stockholm har i medeltal ej mer än 2,000— 2,500 rdrs lön — och 8 timmars arbete.) Men både 1,000,-2,000 och-3,000 rdr är för litet, i ena fallet för den unge, ogifte, i andra fallet för den medelålders gifte tjenstemannen.. Han kan icke lefva, derpå, säger man. Också begagnar han den runda tid som den ena tjensten Jlemnar honom öfrig till att förrätta en annan, antingen på ordinarie stat, eller på förordnande, eller i stadens verk, eller hos enskilda bolag och personer. Bevillningslängderna angifva oomkullrunkeligt att åtminstone bland den stora skaran af embetsoch tjenstemän i Stockholm ges det blott ett relativt ringa antal som icke har större inkomst än den man gemenligen tänker på när man talar om embetsmännens små löner. Hvad säges t. ex. om en sekreterare i ett (af många för alldeles öfverflödigt ansedt) verk som med sin lön derstädes af 3,500 rdr förenar befattningar och uppdrag hvilka derutöfver inbringa honom cirka 8,000 rdr? Eller om en kanslist med 2,400 rdrs lön som derjemte är tjensteman i två stads-institutioner och eger inalles cirka 8,000 rdrs inkomst? Eller om ledamoten af en högre domstol som har blott 4,500 eller 5,000 rdr; men genom enskilda uppdrag stegrar. sina inkomster till 20,000 rdr om året? Eller om en registrator som med denhatjenst, hvilken är försedd med 3,500 rdrs lön, förenade en : befattning, hvilken gaf honom fri våning och åtminstone 1,000 rdrs inkomst, och som ändock -ktinde sköta vidlyftiga enskilda uppdrag? Eller om... men vi skola en annan dag meddela en mycket lång lista på dylika angenäma förhållanden. Att det kan försiggå, att en statens tjensteman utöfvar 3—4 olika befattningar bevisar ätt hans statstjenst ger honom ringa sysselsättning — att han ej gör årbete för mer än hvad han får i lön. Men när arbetet endast skall betalas med hvad det är värdt, men ock väl hvad det är värdt, så bör det göras så enkelt som möjligt och förrättas af så få som möjligt. Granskar man med en smula uppmärksamhet hela vår administration (undantagandes jernvägsoch telegrafstaterna, hvilka, 4) Man jemföre härmed en telegrafassistent. Han har 1,200 rdr lön och arvode — men 7 timmars tjenstgöring af ansträngande art!