Dagens Nyheter – 23 januari 1874, sida 2

Underverk af jernbanteknik. Den spårvidd, med hvilken de flesta jernvägar i verlden äro utförda (lass meter eller 4 fot 8. tum engelskt mått) och, som derför kallas normalspårvidden, är icke resultatet af tekniska beräkningar, utan uppstod af den tillfälligheten att hjuldistansen på de kärror, med hvilka formännen i de engelska grefskapen York och Westriding fraktade kolen från Sheffield på landsvägarne, just hade detta mått. Då nu Benjamin Carr år 1776 utförde den första skenbanan mellan sina kolgrufvor och jernverk, lät han dessa kärror, som hade vidgjutna hjul, löpa på skenorna. Afståndet mellan dessa skenhj måste således mäta 4 fot 84 tum engelskt mått och blef sedan det mest antagna spårmåttet. I flera af de länder, hvarest man gjort vidtgående försök med bananläggningar dels utaf bredare, dels utaf smalare spårvidd, ja hade fullständigt adopterat dem, hvilka Ryssland, Spanien, Holland, Irland, Sverige, Norge, Ostindien, Canada m. fl. begagna, har man sedan kortare eller längre tid varit sysselsatt med att omvända de med bredare eller smalare spår utförda banorna i normalspåriga, och detta äfven der, hvarest icke sammanbindning med normalspåriga banor gjorde denna öfverensstämmelse i spårmåttet önskvärd. Så är man för närvarande här i Sverige i begrepp att förvandla de smalspåriga banor, hvilka uppe i bergslagerna förbinda en del sjöar och kanaler, till sådana med bredare spår. Och den stora, likaledes med smalare spår utförda Atlanticoch Great-Westernbanan i Amerika har börjat samma metamorfos. Med en nästan blott för amerikanaren i så stort mått egen hänsynslös energi se vi spåromvändningsprocessen fullborda sig i Canada, hvars hufvudlinier för det mesta äro utförda med en större än den normala spårvidden, den af fem fot engelskt mått, och omändringen af Grand Trunk Railway derstädes, en sträcka af 120 geografiska mils längd, får betecknas såsom ett utomordentligt intressant monsterverk af jernbanteknik. Spårets omgestaltning från ett bredare till ett smalare är förbundet med jemförelsevis ringa svårigheter, om skilnaden i dessa vidder är så betydande, att hon tillåter lägga en tredje skena i spåret, hvilken med den ena af bredspårskenorna bildar det smalare spåret. På detta sätt har största delen af banorna af sju fots spårvidd i England, GreatWestern, Bristol-, Glosteroch Exeter-linierna, den yngre Brunnels extravaganta men storartade skapelser, blifvit dels ombyggda, dels äro stadda i ombyggnad... Med dem skola de i ekonomiskt afseende kanske mest opraktiska men säkert pompösaste jernbanlinier i verlden försvinna ur jernbanväsendets område, beklagade af alla dem, som blott en gång i de oförlikneligt begqväma vagnarne, liksom vaggade på luft, hafva med tolf geografiska mils bastighet flugit fram mellan Bristol och London och sålunda lärt känna den för passageraren idealaste, men för aktieegarnes penningpung sorgligaste befordringsform på jernbanor. Det var på det ofvannämda sättet möjligt icke blott att under ombyggnaden befära stora sträckor afdessa banor ömvexlande med bredeller smalspåriga vagnar, utan många af dem. blifva ännu i dag befarna i regelbunden tjenst med trafikmateriel af båda spårvidderna. Men gifver en sådan omgestaltning åt teknikern, särdeles genom spårens inveckling på stationerna, vändskifvornas anordning etc., månget svårt problem att lösa, så växer svårigheten i oerhördt mått, när det gäller att omändra en spårvidd som blott är så mycket bredare än den normala, att det visar sig omöjligt att lägga en tredje skena i spåret. Detta var t. ex. förhållandet i Baden, hvarest uppgiften blef med mycken skicklighet löst genom användandet af dubbelspår och banans indelning i sträckor, hvilka efter hand blefvo omändrade. Vid en sådan ombyggnad uppväxa isynnerhet olägenheter, dröjsmål och mycket stora kostnader af nödvändigheten att också gifva samtliga fordonenZen förändrad form. Denna betänksamma, långsamma nygestaltningefarm var för den canadiska A headanden icke af-lämplig natur. Ingeniörerna å denna väldiga linie, som, utgående från Bandyich vid Eriesjön, sträcker sig 120 georafiska mil, öfver Stratfort och Toronto vid ntariosjön ned till Montreal och kallas