Dagens Nyheter – 17 januari 1874, sida 2

frågat mine vänner ibland, hvad den Kunst vill sagen. De ha doch icke svarat mir derpå. De säga att de tänka, aber de kunna doch icke tänka. FJERDE KAPITLET. Främlingen, hvilken på detta sätt efterhand blifvit fult förtrogen med deras omständigheter, började nu först inse hela vidden af de vådor, som voro förknippade med deras belägenhet. Det första digra snöfallet hade inträffat en vecka efter vägvisarens afresa. Om denne icke före den tiden hade funnit hvad han sökte, en väg med tydliga råmärken, som han kände igen, så var allt hopp ute; man kunde då svårligen antaga, att han framkommit till Edmonton. Den som icke insåg detta var en dåre — så tyckte åtminstone främlingen. — Hvad mig beträffar, utlät sig omsider den sistnämde, kan jag omöjligen hoppas på indianens återkomst. Denne man, som numera var känd under namnet Matchi, en förkortning af det öknamn indianerna gifvit honom, fann sig emellertid ganska väl inom den trånga krets, hvartill ödet förvisat honom. Han var ej omtyckt, och icke heller egde han sina tre